Tysta Mari - Musiken

Tysta Mari - Musiken
[CD/LP 117 43 Records]

Tysta Mari är tillbaka, och vilket återtåg sedan! Jag lovar att skivan har snurrat minst 20 varv för att jag på något sätt skulle kunna ge skivan rättvisa och försöka hitta varje finess och nerv.

Det jag tycker är Tystas Marias starkaste kort är sångaren sätt att sjunga - jag sitter bara och väntar på att hans röst ska spricka i refrängerna, men den håller, om än knappt. Detta i kombination med bandets texter som jag tycker träffar mig rätt i hjärtat. De är både vackra och vemodiga berättelser som jag tycker är utlämnande och gripande. När man lyssnar på Tysta Mari så får man både en känsla av välbehag och sorgenhet. Det tycker jag är fint.

Jag uppskattar också att Musiken är ett riktigt album. Det är inte tolv låtar som hamnat på ett album, utan det är ett album som innehåller tolv låtar. Jag tycker verkligen inte att någon låt är svag, även om jag ska erkänna att jag gärna hade skippat klämkäcka Som bensin. Troligen bottnar det i att det övriga materialet håller för hög klass. Om man ska välja ut några speciella låtar, så måste jag säga att skivans starkaste kort är Det var länge sen Simone, Det var vackert och den självbetitlade Tysta Mari. Imorgon är det troligen tre andra.

Kanske är tidigare skivors ilska inte lika framträdande. Kanske är det inte lika rakt på sak längre. Kanske tycker någon att de svikit. Oavsett så spelar det ingen roll, för detta är ett så helgjutet album man kan komma. Detta är ett album att hålla i när det blåser kallt.

Det är faktiskt så att t.o.m. skivans layout är fantastiskt vacker och inspirerande, och dessutom helt i harmoni med skivan. Det är nästan för bra för att vara sant.

Tysta Mari har gjort en riktigt bra platta som jag vet att jag kommer att söka upp gång på gång, antagligen både för att finna tröst och glädje.