Årets bästa låtar - Spotify

Här kommer min årsbästalista.
Du behöver inte fundera, de bästa låtarna är här!

Spotify-länk

01. Perkele - A way out
02. Vånna inget - Kungar
03. Tysta mari - Det var vackert
04. Gatans lag - Ikväll
05. The Baboon Show - It wasn't me
06. Pestens tid - Brixton
07. Asta Kask - Folkets armé
08. Alonzo Fas 3 - Det bästa som hänt
09. Rännstensorkestern - Vila i frid
10. Misconduct - We are as one
11. Charta 77 - Stolt att vara svensk
12. Senap - Vällust

Öl - Brewdog Punk IPA och Charta 77 Punköl

För drygt tio år sedan började jag själv att dricka öl på lokal. Jämfört med idag så såg det helt annorlunda ut. Visst kunde man med lite tur få tag på en Guinness på tappkran, men långt ifrån alltid. Ibland fick man helt enkelt hålla till godo med den massproducerade lagerölen som fanns påkopplade i fatkranen. Idag är det som sagt helt annorlunda - nya bryggerier dyker upp varje dag och i takt med den utvecklingen, så dyker det också upp mer och mer intressant öl.

För bara ett par år sedan nådde det skotska bryggeriet Brewdogs Punk IPA (Imperal Pale Ale) Sverige. Troligen är inte ölen gjord för att punkare ska dricka biran ljummen på festivaler, utan snarare är det så att ölen i sig drar nytta av punkattityden - skiter i normer och ger ut skiten själv.
Dessutom har Strömholms Brygghus skapat en öl till punkbandet Charta 77. Att Chartas sångaren är delägare i bryggeriet kan ha haft en viss påverkan.
Självklart så måste en recension ske - för hur många punklåtar är inte skrivna med hjälp av ett gäng bira.

Brewdogs skapelse har en fräsch ton av humle. Jag upplever verkligen att ölen är välbalanserad, vilket gör att man hela tiden blir sugen att ta sig en klunk till, istället för att sitta och fundera huruvida efterbeskan ska börja verka eller ej. Detta är verkligen en lättdrucken IPA, som jag tror kommer att fungera som en bra inkörsport till mer avancerade ipor. Personligen kan jag tycka att detta är precis så humlerikt som en öl ska vara, om man fortfarande vill att den ska fylla funktionen som öl - och inte bara något man provsmakar och nickar gillande till.

Charta 77:s öl känns som en blandning av en klassisk brittisk ale och en amerikansk ipa - det lättdruckna från engelsmännen och humletonerna från staterna. Även i detta fall är det lättdrucket och väldigt smakrikt. Om det inte hade varit för humlens framträdande roll så hade jag nog trott att ölen kommit från det brittiska bryggeriet Shephard Neame. Huruvida ölen passar till punkgryta låter jag vara osagt, men säkerligen kommer den att passa alldeles ypperligt till en bit nötkött.

Som jag skrev i inledningen så är dessa öl inga som man kommer att dricka på festivalcampingen medan kassettbandspelaren spelar Lilla björn och lilla tiger för artonde gången. Men på altanen i sommarkväll i juli till tonerna av Hanna Hirsch fungerade båda ypperligt.

Charta 77 live på Punk&Love

Datum: 2013-06-28
Lokal: Debaser

Det är två konserter i mitt liv som jag värdesätter lite högre än de andra. Den ena skedde för knappt tio år sedan på Skulefestivalen i Örnsköldsvik. Det då pånyttfödda Euskefeurat verkligen krossade mig med deras blandning av humor och politik. När jag tänker tillbaka på spelningen så ser jag ett väckelsemöte - ett socialiskt väckelsemöte. Det var en fantastisk känsla att vara där.

Den andra konserten skedde i lördags med Charta 77 på scenen. Jag har alltid hållit Charta som ett bra liveband, men denna konsert var något utöver det vanliga. Det kändes som att de skulle kunnat spela en låt till, och så ytterliggare en, och så ... som att festen aldrig skulle få ta slut.

Som de flesta säkert vet så blev Punk&Love resultatet av att Peace&Love gick i konkurs - och eftersom Charta 77 hade bjudit in alla gamla bandmedlemmar av fira deras 30 års jubileum, så fick de helt enkelt låta punkandan lysa - och skapa ett nytt arrangemang; Punk&Love.

När jag läste att de gamla medlemmarna skulle dyka upp på scenen så inbillade jag mig att alla låtar skulle spelas med originaluppsättning, men oj vad fel jag hade. Låtarna spelades istället med i stort sett samtliga medlemmar. Dubbla trummisar, dubbla gitarrister, en basist, en sångare och ytterliggare två körsångare. Ljudbilden var verkligen fantastisk. Efter att ha sett denna konsert så inser jag att Charta alltid borde vara ett storband, för maken till driv, jävlaranamma och glada miner har jag sällan sett. Körsångarna (Korken och Leif) var ett litet kapitel för sig. Kanske är det bara min upplevelse, men det kändes som att Korken körade lite så där i skymundan, som att han inte riktigt kände sig hemma på scenen. Hemma var däremot Leif, som stod längst fram och tog i när det passade sig. Det var i alla fall helt underbart att få se. Allt var faktiskt helt underbart.

Låtmaterialet var som vanligt när det gäller Charta riktigt, riktigt bra. Kanske inte helt konstigt med tanke på vilka låtar som de spottat ut genom åren. Jag kan tycka att inledningen med Kungarna af stan 1 tätt följt av Kungarna af stan 2 är ett mindre genidrag, speciellt när trycket från ett storband gjorde att man formligen kastas bakåt. I övrigt fick säkert alla höra de låtar de ville (Ensam kvar, Vykort från Rio, Lilla björn och lilla tiger) även om jag personligen nog har hört dem en, eller kanske två, gånger för mycket. Även det nya materialet från "...Stolt att vara svensk?" gjorde sig mycket bra live. Just titellåten tror jag att kommer att spelas även nästa decennium. Av det mer oväntade slaget var att man spelade Onkel Kånkel-covern Åka femtiotalsbil. Säga vad man vill, men refrängen är ju ytterst allsångsvänlig.

Det är en konst att förmedla känslan av en alldeles fantastisk konsert, och jag är inte säkert på att jag har lyckats. Men frågan någon som var där - de kan intyga.

Charta 77 - Intervju

Första gången jag hörde Charta 77 var på Definitivt 50 spänn-samlingarna. Då hette låtarna Mitt kors och Kungarna af stan 1. Jag fattade direkt tycke för bandet. Det första album som jag köpte när det låg rykande färskt i skivdiskarna var Svart på vitt och året var 1998. Jag minns att albumet fick kritik för att det var ett nytt Charta 77 – som snarare spelade popmusik med allt annat än slagordstexter. Jag tyckte dock om det jag hörde. Sedan har jag och Charta 77 följt varandra. Genom radioteatern Sagan om världens mest hypade band, hårdare G8 till avslutande Spegelapan. När jag ser tillbaka på Charta 77:s karriär, som faktiskt nu har blivit 30 år, så finns det egentligen bara ett ord som beskriver deras ständiga tillstånd: förändring. För säga vad man vill, men det inget album är det andra likt. Efter nästan ett decennium så släpps då en ny singel, Stolt att vara svensk?
- Jag lever inte i någon tro att en ny Charta skiva ska välta världen men det känns fortfarande som det finns något att säga och att låtarna håller. Vi är väldigt nöjda med slutresultatet, säger Per Granberg, sångare tillika ägare av Charta 77:s skivbolag Birdnest Records.

Under de 30 år som gått så har Charta 77 med jämna mellanrum bytt ut medlemmar. De enda som hållit ihop är Per Granberg och gitarristen Johnny Smedberg.
- Vi hade ett stort beslut att ta efter en mindre skoj spelning sommaren 2012. Antingen skiljas som vänner eller bli ett band igen. Vi valde det sista. När vi sen började tala om turné, ja ingen riktigt lång, men ändå några spelningar, så kom idén om några nya låtar upp. Söderlund hade ett namn på ljudkille Mattias Borgh, som mest jobbat med metall tidigare och det kändes helt rätt.

Detta innebär att dagens Charta 77 därmed består av Per, Johnny, Mattias Söderlund och Teijo Granberg. Titelspåret Stolt att vara svensk? är, enligt min mening, en uppgörelse med Sverigedemokraternas definition av svenskhet. Att vara svensk betyder inte att vara inskränkt och invandringsfientlig, utan att ordet borde snarare fyllas med ett progressivt innehåll.
Skivan kommer ett ges ut som vinylsingel tillsammans med en LP-skiva där alla nuvarande och tidigare bandmedlemmar har fått välja ut sin favoritlåt med bandet. Med tanke på att Charta 77 förra LP-skiva hette Hobbydiktatorn och släpptes tidigt 90-tal så frågar om anledningen.
- Varför inte. Det känns som om cd skivan har något år kvar. Vinylen vägrar att dö.

Som det nämndes ovan så driver även Per Granberg även skivbolaget Birdnest Records. Under tidigt 90-tal hade skivbolaget akter som Dia Psalma och De Lyckliga kompisarna. Då producerades guldskivor och man hade t.o.m. ekonomi att bränna en halv miljon på B-westernfilmen The return of Jesus Part 2. Men det var då. Jag frågar Per hur har ser på utvecklingen det senaste decenniet.
- Det var tråkigt att behöva avskeda hela Birdnest p.g.a att man inte längre kunde få betalt. Samtidigt lede det till att vi startade Ögir och det har varit en väldigt skoj och intressant resa.

Det verkar dock som att Birdnest har fått ett nytt liv, genom just det fenomen som en gång i tiden låg bakom alla uppsägningar – Internet. Nu släpper alltså Birdnest Charta 77, The Past och Tullamore Brothers. Jag frågar om hur han ser på nätet och vad han tror att framtiden har att erbjuda.
- Det handlar mest om att man faktiskt kan få tillbaka lite resurser från nätet att göra något nytt med. Vi får se vad som kommer härnäst men lika stort det en gång var kommer det inte att bli.

Förutom att Charta 77 firar sin 30 års dag med konsert, ny singel samt samlingsalbum så händer något än mer intressant. De släpper en egen öl.
- Ja, vi kanske är det första bandet som faktiskt har bryggt vår egen bira. Jag är tillsammans med min fru sen tre år tillbaka delägare i Strömsholms Brygghus. Så det är kanske inte så väldigt konstigt att vi brygger en egen öl.
Det hela rör sig om en pale ale, dvs en ljusare variant av överjäst öl. Utan att ha druckit den så antar jag att den kommer att någorlunda likna Anchor steam.Om de faktiskt är första bandet som skapat en öl vet jag inte säkert, men det är dock troligt att så faktiskt kan vara fallet, även om både Kiss och Motörhead producerat andra alkoholhaltiga drycker.

Avslutningsvis så ber jag Per att berätta en Charta 77-anekdot som kanske inte är så känd i det svenska folkhemmet.
-Att grisfesten bara har programmerade trummor kanske dom flesta vet men att sången på kungarna af stan är inspelad genom ett 6 m långt stuprör är kanske mindre känt.

Gamla nyheter, säger secondclasskids.com och tackar för intervjun!