Rasta Knast - Trallblut

Rasta Knast - Trallblut
[LP Plastic bomb]

Första gången jag hörde talas om Rasta Knast så hade de precis släppt sitt album Legål kriminål i Sverige. Plattan, som innehöll den unika kominationen av trallpunk och tyska texter, var bra. Det var mycket Asta Kask över skivan; både musikaliskt, text- och layoutmässigt.
Efter vissa förändringar i bandet kom så Die Katze beisst in Draht, vilket var ett minst sagt fullfjärdrat album som faktiskt stod helt på egna ben, utan allt för mycket svenska trallpunksinfluenser. Sedan släpptes Bandera Pirata, vilket också var ett rackarns trevligt album. Även här tyckte jag att Rasta Knast hade fortsatt på den väg som de stakat upp genom Die Katze beisst in Draht.
 

Sedan kom några singlar, vilka jag missat.
 

Nu har det gått 13-14 år sedan jag för första gången stiftade bekantskap med Rasta Knast. Tyvärr, eller kanske Tack gode gud, så låter det likadant som tidigare. Inget har hänt. Inget har verkligen hänt! Jag får känslan av att om jag blev väckt mitt i natten av en Rasta Knast-låt så skulle jag inte kunna placera vilken platta låten kommer ifrån. Det är fortfarande punkrock i maximal hastighet, härliga melodier, allsångsvänliga refränger och texter på tyska. Bra, ja självklart. Om jag fortfarande hade varit 16 bast så hade jag säkert tyckt att det varit perfekt med ett band som låter likadant hela tiden. Men nu har livslängden nästan blivit den dubbla, och då börjar förändringar att ses som något av ett sundhetstecken.

 

Så när jag ska summera Trallblut vet jag inte vad jag ska skriva. Både en hyllning och en sågning är på sin plats. Jag väljer det tidigare - Rasta Knast spelar ju onekligen otroligt medryckande musik.