Massproduktion - intervju

Massproduktion är ett skivbolag som startade i Sundsvall i slutet av 70-talet. Inledningsvis så gav man mest ut punksinglar, men med tiden växte portföljen, även om det generellt sett mest har givits ut band från sundsvallstrakten.
I alla fall så gavs i slutet av 90-talet ut två volymer med tidig svensk punk titulerad Vägra raggarna Benzin.
Eftersom jag nyligen fått veta att nummer tre och fyra var i görningen, så skickade jag iväg ett gäng frågor till skivbolagsdirektör Mats Hammerman.

Plattorna har ju blivit beviljade kulturstöd på 80 000:- från Statens kulturråd. Berätta om hur planerna ser ut kring utgivningen?
Planen är att plattan ska släppas i november men det visade sig att det var svårare än vi trott att få in allt material så det är osäkert om tidsplanen håller. Men tanken är att göra ett CD-dubbelalbum som blir Vägra Raggarna Benzin 3 & 4. Vi har fått OK från alla banden så vi har en lista som vi betar av nu. Ska bli en fullmatad booklet med info och bakgrund. Vi har lagt stort jobb på att i möjligaste mån leta upp originalbanden och mastra från dessa. Många av de punksamlingar som gjort tidigare har varit taskigt mastrade och ska man presentera dessa band som i många fall inte funnits digitalt tidigare måste det ju låta så bra som möjligt. Det som inte finns masterband på försöker vi hitta ospelade plattor med som vi brustvättar och mastrar. Stor del av budgeten kommer att gå till just mastringen. Många inspelningar var ju sådär mixade och ofta slarvigt mastrad så kan man presentera dessa låta som de skulle ha låtit är mycket vunnet.

Har du börjat gräva i skatterna? Kan du presentera några band som kommer att merverka?
Japp. Som sagt är listan klar. Men då vi inte fått allt på spår så väntar jag nog med en fullständig lista. Men några band kan vi ju nämna: Snagg, Dirty Rust, SIF Record’s, Von Gam, Caiza, Wattson, Rebell, 57 Kez, Svea Svin, Minx, Rädsla, Brigad 45B, Underjordiska Lyxorkestern, Terror, Perfekt Alibi, The End, Tant Brun, Oss, Pinheads, HS Art, Kåmejnis Kallsonger, WBT, Huvudtvätt, Diablesse Grupp 6, Bodens Fästning, Lars Langs, Nasty Boys och N.O.S.

Hur var responsen på de förra plattorna? Hur kommer det sig att de dröjde sexton år mellan utgåvorna?
Vi fick mycket fin respons på dem och hamnade t.o.m på kultursidorna vilket var en ny upplevelse. Kanske inte nu men då var definitivt det. Då insåg man att det hade gått några år…Sedan tror jag många har upptäckt plattorna på Spotify för där har de spelats mycket och antagligen mött en ny publik.

Jag och Granberg gjorde ett utkast till en 3:a men vi var nog så här i efterhand inte riktigt nöjda så det rann liksom ut i sanden. Sedan blev det ont om pengar och en massa annat hände så tiden fanns aldrig till att slutföra det hela. För några år sedan erbjöd sig Chips Kiesbye och Peter Kagerland att göra ett nytt förslag på låtar och det kändes klockrent. Så nu har de satt ihop denna och det blev kalas då de som inbitna samlare kände till band som man själv missade då det begav sig. Så det känns som en mycket god fortsättningen med några lite kändare namn och några okända och några lite mer oväntade.

Hur ser du på dagens punkscen – något av intresse?
Absolut. Finns massor av bra band. Vanna Inget är nog favoriterna. Lyckliga Idioter, Allvaret, Nitad, Terrible Feelings är ju lysande likaså. Töjer man på begreppet så är ju INVS, MF/MB också fantastiska.

När de förra kom var ju cd det naturliga mediet. Hur kommer dessa att släppas? Hur ser du på Cd/Lp/digitalt generellt?

De kommer att släppas på CD. Jag har en massa som tjatar på mig att jag borde släppa den på LP men jag tycker det känns som ett nedköp att lägga ned massor av pengar på att få det att låta så bra som det bara är möjligt och sedan sänka kvalitén genom att köra ned det på LP. LPn är trots allt begränsad som ljudbärare även om den har charm och ett viss ljudlyster just på grund av begränsningarna. Så det blir CD och digitalt på Spotify mfl.

Vad ser du som det huvudsakliga syftet med plattorna – vara en nostalgikick för de som var med när det begav sig, eller för att stimulera nya kids?
Både och. Dels känner man ju att musiken måste dokumenteras medans det går. Folk börjar ju faktiskt lämna in som var aktiva då. Sedan känns det ju roligt att presentera detta med bra ljud och sätta det in i ett sammanhang som gör det förståeligt för fler än 50-åriga nostalgiker.

Berätta vad som är aktuellt på Massproduktion i övrigt.
Mycket kul på gång. Släpper i september Red Meccas andra album Covered in Rain (med Jan Strandqvist från Brända Barn) och The Confusions nionde självbetitlade album. Båda helt fantastiska plattor. Sedan jobbas det på en fotobok/box om Punksvall. Känns mycket spännande infor framtiden. Sedan har vi hela vårt 80-tal att digitalisera och ge ut. Vi blev klar med 90-talet förra året…

Skumdum - Intervju

I slutet av förra året släppte Skumdum en ny platta, Travellers anthem. Skivan är, 20 års-jubiluemet till trots, ingen best-of-platta utan en ny skapelse som visar att Skumdum minst sagt fortfarande är aktuella. Jag skickade iväg ett gäng frågor till sångaren Pierre, som även huserar i Lastkaj 14 (Vilka Second class kids gav ut debut-cdn med snart tio år sedan)

Tjugo år har passerat. Hur orkar man hålla lågan uppe?
För att vi älskar det vi gör! Förmodligen är vi väl lite dumma i huvudet också eftersom jag förmodligen skulle börja grina om jag räknade hur många timmar vi lagt på Skumdum genom åren. Allt slit och alla motgångar vägs dock upp med råge varenda gång jag står på scen inför våra fans och vänner. Musiken har dessutom gett så mycket upplevelser, nya bekantskaper och glädje att jag inte ens vill tänka tanken på hur livet varit utan punken!

Du och Chris är de enda ursprungsmedlemmarna. Jag antar att ni haft era duster. Någon incident du vill förmedla?
Haha, ja du det finns mycket att berätta...Men vi kan väl lämna det till att vi fortfarande är bästa vänner och spelar tillsammans i två band. Ingen konflikt kan ju med andra ord ha varit så allvarlig!?

Berätta om nya albumet.
Vi hade en plan i slutet av 2012 att då 2013 var vårt 20-årsjubileum skulle vi göra något extra. Därför kom beslutet att släppa 20 nya låtar fördelade på 10 singlar som släpptes den 20e varje månad. När singlarna var ute bestämde vi oss för att ta ut de 13 bästa låtarna och släppa dessa på albumet istället för att göra en samling med alla låtar. Så här i slutändan är det absolut inget vi ångrar. Det som är kul med plattan är att den är helt inspelad, producerad och mixad i Skellefteå på inte mindre än fyra olika platser! Trummor och bas är inspelade i samma studio som vi gjorde Det vi kan bäst och Demoner. Både jag och Pat har byggt studios i våra källare så samtidigt som jag la sång hemma hos mig satt Pat hemma hos sig och la gitarrer. När vi var nöjda smällde vi ihop allt och skickade till Fredreally@fredreallymix.com som mixade låtarna. Ganska kul sätt att göra en skiva men otroligt tidskrävande. Nästa gång blir det nog old fashion och dundra in allt under en 2-3 veckors period istället. Fördelen med detta sätt är att varenda låt verkligen fått sin tid...Tror inte vi hade kunnat optimera dom mer än vad som är gjort.

Skumdum sjöng ju först på svenska, för att sedan ändra till engelska. Vad berodde det på?
Vi var less och kände att vi kommit så långt som det gick med bandet på svenska!
 
Ungefär samtidigt startades Lastkaj 14 (med både dig och Chris) som sjöng på svenska. Hur kom det sig?
Det där stämmer inte. LK14 startades av mig och Dr Dille 2004. Chris kom inte med förrän 2008. Varför LK14 startades var för att jag då bodde i Falun, drack skumma white russians med dig och inte hade någon att repa med. Där träffade jag Dr Dille och vi var överens om att det fanns ett uppdämt behov av ett svensksjungande trallpunkband.
 
Både Skumdum och Lastkaj släpper plattorna på japansk bolag. Varför?
Vet inte om det finns något vettigt svenskt bolag idag som satsar något på sina artister. Ska vi ha ett skivkontrakt här hemma så vill jag veta att det finns budget och ekonomi för inspelningar, videos och marknadsföring vilket det inte verkar göra. Då vi hållit på så länge och därigenom fått kontakter och kunskap om musikindustrin känns det bättre att ha total kontroll här hemma men ge ut plattorna i Japan på annan label. Istället för att göra olika pressar av skivorna trycker vi allt genom Bells on records och får en del av plattorna som vi kan distribuera fritt i Skandinavien. Man skulle kunna säga att vi har egen label här hemma men kör på Bells on records istället för att sätta dit eget namn.

Hur ser framtidsplanerna ut för Skumdum och Lastkaj?
Det närmaste är att båda banden ska vara med på en samlingsskiva med bla. Asta Kask, Misconduct och Alonzo och Fas 3 vilken kommer bli sjukt spännande. Sedan 20-årsjubileumet den 14e december har vi haft en välförtjänt semester med Skumdum men nu i februari ska vi börja repa in nytt material och boka nya turnéer. Det finns ganska mycket lösa trådar som vi måste knyta ihop. Med LK14 finns det hur mycket som helst att berätta och vi kan väl nämna att det efter samlingen blir en splitskiva med det norska bandet Laarhöne. Sen har vi även spelat in ett helt nytt album som ska mixas under våren. Det finns med andra ord mycket att se fram mot under året så håll korpgluggarna öppna!
Håll höjd!

Intervju - Rännstensorkestern

Rännstensorkestern släpper inom ett par veckor sitt debutalbum, Finns det hopp?, på Second class kids Records. Jag bad Tim att berätta lite om bandet och albumet.

Vilka är ni och vad gör ni när ni inte lirar punkrock?
Vi är fyra killar från Timrå som känt varandra sedan barndom. När vi inte lirar punk så brukar vi dricka öl, vin, sprit och lyssna på punk. Kanske låter lite tråkigt så vi brukar säga för dom som frågar att sysslar vi mycket med jakt, fisk men i synnerhet botanik. Vi spelar warhammer och World of warcraft. Men det största intresset är nog styrkesport. Så i ärlighetens namn tror jag inte vi har några intressen alls.

Berätta om Rännstensorkestern. Vad har ni släppt?
RännstensOrkestern har funnits i snart fyra år. vi har släppt EP:n "III" som var tänkt att bara bli demo. Men Fingered Productions var sugen att ge ut den så vi tog det direkt! Kanske inte den bästa EP:n i världshistorien då vi endast hade repat i två månader när vi spelade in den. Men den har helt klart ljuspunkter och är en naturlig start för oss som band! Ett år efter det så fick vi ett erbjudande av Åke Nilsson på Paviljongen studios om att spela in en helg där gratis, eftersom vi hade legat lågt med låtskrivandet under den perioden så dammade vi av och arrade om en gammal hardcorelåt som ett av våra tidigare projekt hade i lager. Den låten blev "Vila i frid" och gav oss lite hintar om hur fräsigt det kan bli att infoga lite mer känga i musiken. Därefter spelades Tony 2ton in och är hitills bara släppt på "Turist i tillvaron vol 4"

Nu släpps Finns det hopp? - vad finns att förtälja om albumet?
Albumet "Finns det hopp?" är resultatet av lite mer än ett års fokuserat låtskrivande, repande och textförfattande (2011-2012). Skivan började spelas in i september år 2012 och var färdigt i december/januari. Därefter tog mixning och mastring tid på sig och vi fick det färdiga resultatet i Maj. Allting är även denna gång inspelat hos Åke Nilsson i Paviljongen och resultatet är förmodligen det bästa vi åstadkommit hitills. Musikaliskt är "Finns det hopp?" den sorts musik vi vill höra. Stenhårt utan att bli brötigt, samtidigt som det finns mycket själ i musiken.

Berätta särskilt om vilka textteman ni valt att skriva om.
Dom texter jag skrivit talar väldigt ofta för sig själv då dom alltid handlar om styrkesport, warhammer, botanik eller jakt/fiske. Texterna är alltså väldigt bittra, och realistiska. Skivans titel säger ganska mycket om den röda tråden i texterna; näst intill total brist på framtidshopp, samtidigt som man kan ana döende fågelsång i en avlägsen solnedgång.

Hur ser framtidsplanerna ut?
Framtidsplanerna är att spela live, idag har vi två spelningar bokade; den 19:e oktober kommer vi att öppna för Asta kask på Pipeline i Sundsvall och den 9:e november är vi i Örebro och spelar! Samtidigt som vi försöker boka spelningar så jobbar vi på en konceptskiva som kommer heta: "Hatet, Hämnden, Sanningen"

Rännstensorkesters facebook | Second class kids facebook | Rännstensorkestern på Spotify | Second class kids på Spotify

Beat Butchers - intervju

Beat Butchers har en speciell plats för alla som någon gång blivit insatt i trallpunken. Inte nog med att skivbolagen under de 30 aktiva åren givit ut fler än 100 skivsläpp - så har skivbolaget hela tiden drivits på ideel basis. Under de åren som gått så har skivbolaget varit hem för bl.a. Coca Carola, Radioaktiva Räker, Köttgrottorna och nu senaste Söderberg och Roger Karlsson.

Vilken av era skivsläpp har nått störst försäljningsframgångar?
Bäst har Definitivt-samlingarna sålt. Nr3 som vi höll i har sålt närmare 50.000 ex, men den släpptes å andra sidan på vår gemensamma etikett RABB records (Rainbow, Arda, Beat Butchers och Birdnest).
När det kommer till våra helt egna releaser så är det nog Beat Butchers 10 år (den såldes till singelpris) följt av Radioaktiva Räker - Labyrint, Krymplings, Asta Kask - Sista dansen, Köttgrottorna - Köttrea och sedan Coca Carola - Tigger och ber: På singelsidan är det jämt race mellan Radioaktiva Räker – Bakom spegeln, Coca Carola . Klubben för inbördes beundran och Coca Carola – Dimmornas land.

Vilken har sålt sämst?
Minst säljande vet jag inte och har ingen lust att hänga ut något band. Men generellt är det så att de gamla skivorna har sålt betydligt mer än de nya releaserna. Det är ju så skivförsäljningen ser ut för hela branschen.

Vilket är det mest oväntade skivsläppet ni gjort enligt er själkva?
För oss… hmm kanske Brandgul, de stack ut lite musikaliskt, var inte från Stockholm och fanns inte i kretsen kring oss och våra band.

Enligt era kunder?
För konsumenterna tror jag en del blev förvånad när vi släppte Svart snö. Många såg ju oss som ett renodlat trallbolag. Men vi har aldrig tänkt i de banorna. Vi bara släpper det vi båda gillar.

I Beat Butchers 15 års cdn står det att ni aldrig plockat ut pengar från bolaget.
När punken var som störst i mitten på nittiotalet så borde det ha funnits ett visst utrymme -
var ni aldrig sugna att satsa fullt ut? Varför, varför inte?
Det stämmer fortfarande med pengarna. Vi har fortfarande eget kapital i bolaget som vi inte plockat ut fastän vi i princip har legat på plus eller plus minus noll de flesta av alla år vi funnits. Alla pengar har återinvesterats i nya utgåvor eller gått till banden. Vi var sugna ett tag att köra fullt ut men jag tror vi båda resonerade att det skulle vara att förstöra en rolig hobby att försöka ha skivbolaget som levebröd. Vi hade med all säkerhet behövt kompromissa mer och det passar inte oss alls. Sedan har ju vi aldrig velat vara en del av branschen. Vi är urdåliga på knyta kontakter och ställa oss in. Vi gillar musik och göra skivor och tycker att branschen suger.
De goda åren var det alldeles för mycket jobb så vi hade behövt jobba mindre med våra vanliga jobb för att få mer tid för Beat Butchers. Vi jobbade båda sönder varsitt förhållande under den perioden.

Är det någon band som ni har haft möjlighet att signa, men inte gjort. Som ni sedan ångrat. Berätta.
Signa vet jag inte (vi skriver ju inga kontrakt med några band) Det finns många band som tackat nej till, som någon av oss eller båda gillar mycket. Som exempel kan vi ta Fireside, Bob hund, Broder Daniel, Randy mfl.

Hur upplever ni att skivbranschen förändrats de tio senaste åren. Är det inte en viss uppgång nu?
När det gäller att sälja CD-skivor är det en stor nedgång. Vinyl-skivor är det en uppgång (men det är inga mängder det handlar om). Digital försäljning har ökat väldigt mycket och det är där våra intäkter ligger idag. I övrigt tycker jag att branschen utvecklats väldigt positivt. Finns väldigt många småbolag som gör en massa kul skivor. Kvaliten på musiken, inspelningarna, omslag mm har ökat oss de små bolagen.

Får ni in några pengar via Spotify, eller är det kaffepengar?Tack vare att vi har en så stor katalog så blir det en hel del pengar. Många bäckar små. Sedan har det ju fördelen att det inte genererar så mycket utgifter..

Nu har ni snart hållit på i 30 år - när tar resan slut? Vilka framtidsplaner har ni?
Vi planerar sällan längre än ett halvår framåt utan tar det som det kommer. Så hur framtiden blir vet man aldrig. Men det känns som vi nog kommer hinna fira 30 år. Det största bekymret med det är att vårat 25-års kalas känns typ omöjligt att toppa.

Många band/personer har följt er genom åren. Vad tror ni att det beror på?
Många vi jobbat med har antingen redan varit eller blivit våra vänner. Vi har ju också haft det som så att har man väl kommit in i familjen så har man ju fått väldigt stor konstnärlig frihet att göra vad man vill och utvecklas som man vill. Vi sitter ju inte och bedömer varje skiva och säger det här är inte lika bra som den förra så den får ni inte ge ut.
Sen hoppas man ju att det är för att vi gör ett bra jobb och känns schyssta. Allt handlar ju egentligen om att ha roligt och det tror jag vi lyckats bra med. När det gäller våra skivköpare så har vi fastän det kanske inte alltid hörs, någon form av linje i våran utgivning. Det är roligt när våra storkunder säger att det faktiskt gillar allt vi släppt på ett eller annat vis.

Vilken är den viktigaste lärdomen ni fått med er?Vänta inte på att någon annan ska göra något. Gör det själv. Kompromissa aldrig och jobba långsiktigt. Prioritera överlevnad och ha fötterna på jorden fastän det kanske går bra ett tag.

Senap - intervju

Detta är andra gången som jag intervjuar Senap. Förra gången hade man precis släppt albumet Återkomsten och året var 2000. Nu har tretton år passerat och under den tidden har man hunnit ge ut en splittsjua med Tumultus, ett album i form av Inga gränser, en mini-cd med namnet X samt att man spelat in sina allra första låtar en gång till. Nu är det så dags för ett nytt album: Som synderna är sju. Som jag nämnde i recensionen av albumet så fortsätter Senap med sin punkrock med inslag av hårdrock. Nedan berättar bandet om senaste plattan, varför de valt att ge ut sina plattor själva och hur de lyckats att ha samma sättning under två decennier.

Berätta om Som synderna är sju.
"Som synderna är sju" är något så "ovanligt" som en konceptplatta. Ovanligt i den meningen att det inte är så vanligt att punkband gör det. Idén till det har jag haft i bakhuvudet under många år, egentligen redan efter att jag hörde "Seventh son of a seventh son" med Iron Maiden, och efter att jag för tredje gången kikade på filmen "Se7en" beslöt jag mig för att försöka skriva en text om varje dödssynd. Det tog som sagt ett tag och det blev många ändringar innan jag var "nöjd" med texterna. Sen har vi harvat fram och tillbaka med musiken också innan vi blev nöjda, och framförallt Linnér har lagt ner ett hästjobb i komponerandet. Men åsikterna har varit många och arrangemangen har stötts och blötts i replokalen under flera års tid under en process som gjort att vi lärt känna varandra än mer än vad vi redan gjorde innan. Trots att det har tagit så lång tid så har det ändå med facit i hand varit en väldigt kreativ och positiv process som svetsat samman oss ännu starkare som grupp.Hur det sen låter känns lite fel att själv uttala sig om då det i huvudsak är upp till andra att bedöma det. Men givetvis är vi mycket nöjda och tycker att slutresultatet låter riktigt bra, och förhoppningsvis ska skivan upplevas som en förnyelse samtidigt som man ska höra att det är Senap som spelar. Vissa låtar har nog lite mer av hårdrock i sig och ett par andra spår är helt klart mer av raka punkstänkare.Vi spelade in den här i Ljungby i studio Müllerbunkern med Hannes Müller som inspelningstekniker.
Texterna handlar självklart då om de sju dödssynderna och är nog det mest personliga jag har skrivit av alla Senaps texter, och lämnar väldigt mycket över för personlig tolkning. Men övergripande är min tanke att det ska var en viss kritik mot organiserad religion, och kristendomen i synnerhet då.

Ni har alltid släppt era plattorna själva (med undantag för X). Berätta.
Angående att göra allt själva är väl något som vi enbart är stolta över, punkens DIY och allt det där, men nackdelen är den begränsade budget som följer med att betala allt ur egen ficka. Dessutom är vi helt beroende av en inspelningstekniker också då ingen i bandet har den tekniska kunskapen eller intresset/tiden att lära sig att spela in. Sedan har ju det här med distribution förändrats väldigt mycket sedan digitaliseringen och fildelningen över nätet. Idag är det väldigt mycket svårare att sälja sina fysiska skivor och därmed få igen lite av de pengar som man plöjer ner i en inspelning med hyra av studio och tekniker. Men givetvis kan det vara positivt också, att källarband kan (förvisso med en jävla massa tur) bli stora över hela världen över en natt via internet, utan att sitta i klorna på ett girigt skivbolag. Men visst saknar vi riktig distribution och lite mer proffsig promotion om man rent krasst ska se kommersiellt på bandet. Nu har ju det alltid varit sekundärt i vårt fall då sammanhållningen oss fyra emellan och att ha kul är det absolut viktigaste. Klyschigt kanske, men i vårt fall hundra procent sant.

20 år med samma sättning. Hur har ni lyckats hålla ihop?
Detta leder ju in på nästa fråga om att vi alltid har haft samma sättning och svaret är det samma som innan. Senap är, har alltid varit, och kommer alltid att vara vi fyra. Vi har blivit som en liten herrklubb där det är precis lika viktigt att dricka kaffe och tjata lite skit innan vi repar, som själva repet. Där tror jag vi är ganska unika som band för annars läser man om andra band där medlemmar byts ut som en annan byter kalsonger. Vi umgås även privat utanför bandet med familjer och allt och har utvecklat en djup vänskap som, vågar jag påstå, är livslång.

 

Berätta ett par roliga/galna anekdoter.
Anekdoter finns det massor av, men problemet är att det allra flesta är på ett personligt plan. Genom åren har vi utvecklat en ganska sjuk humor som de allra flesta utanför bandet aldrig skulle förstå och därmed än mindre tycka vara rolig. Det kan vara en liten och obetydlig detalj hos någon vi möter när vi är ute och spelar, som vi i efterhand förstorar upp och fantiserar vidare på, som vi kan garva oss harmynta över. Och ibland är det vi själva som gör en tavla som blir lika minnesvärd. Till exempel en gång höll vi på och bränna ner folkets hus i Skövde när vi skulle sova över på spelstället efteråt. Det började lite oskyldigt med att vi hade krig med en toalettpappersrulle, men det slutade med att den råkade fastna uppe i en vägglampa där det snabbt började ryka oroväckande. Och innan vi hittade en trappstege för att kunna nå upp och "släcka" så ökade pulsen rejält på oss alla.
 

Hur ser framtiden ut?
Till att börja med lovar vi att vi ska självklart hamra fram stenhård punkrock med stark och bitter eftersmak i minst tjugo år till, troligtvis fyrtio. Med andra ord kommer ni aldrig bli av med oss oavsett om ni vill eller ej. Egentligen har vi nog inte någon annan plan än att förverkliga ovanstående löfte, men om man ser till vår arbets- och produktionstakt så är det nog klokt att vi har många år att kunna röra oss med.

Avsluta med något trevligt.
På senare tid har jag mer och mer kunnat se det positiva i nattsvarta citat som till exempel "att leva livet är som att borsta tänderna, det ska göras varje jävla dag". Jag har mer och mer börjat tolka det som att man ändå kan må bra, eller alla fall hyggligt, även mitt i den grå vardagen eller när man nästan blir bedövad av sorg över alla orättvisor runt om i världen. Jag blir uppriktigt bedrövad när man ibland möter eller läser om ungdomar som inte har ett uns framtidshopp och så att säga "skiter i allt". Men vem fan kan förebrå dem? Så som vi som vuxenkollektiv beter oss mot varandra och speciellt mot ungdomar är det ju knappast förvånande. Mycket har historiskt sett blivit avsevärt mycket bättre i vårt samhälle, både globalt och lokalt, men mycket har samtidigt blivit girigare, skitigare och grymmare vilket självklart leder till hopplöshet hos de svagare och framförallt den yngre generationen. Men då de flesta aldrig kommer ha en chans att bli statsminister, diktator, generalsekreterare i FN eller ens minsta lilla maktposition någonstans, mer än att i bästa fall kanske ha en liten talan runt sitt eget frukostbord, så är det just det som jag läser in i citatet ovan. Att även i det minsta lilla kan man göra skillnad, även dina små, små val gör avtryck, trots att du troligtvis aldrig ser eller märker av det. Så med det sagt, hoppa aldrig över att borsta tänderna... varje dag!
Detta blev kanske inte ett "trevligt" avslut men ett jävligt viktigt sådant. Hoppas du kan läsa in det positiva i det. Sen vill vi givetvis också verkligen tacka för intervjun och visat intresse för oss. Hoppas att du fått svar på dina frågor.
Skål och fred! //SENAP

Bilderna är från popfoto.nu

Charta 77 - Intervju

Första gången jag hörde Charta 77 var på Definitivt 50 spänn-samlingarna. Då hette låtarna Mitt kors och Kungarna af stan 1. Jag fattade direkt tycke för bandet. Det första album som jag köpte när det låg rykande färskt i skivdiskarna var Svart på vitt och året var 1998. Jag minns att albumet fick kritik för att det var ett nytt Charta 77 – som snarare spelade popmusik med allt annat än slagordstexter. Jag tyckte dock om det jag hörde. Sedan har jag och Charta 77 följt varandra. Genom radioteatern Sagan om världens mest hypade band, hårdare G8 till avslutande Spegelapan. När jag ser tillbaka på Charta 77:s karriär, som faktiskt nu har blivit 30 år, så finns det egentligen bara ett ord som beskriver deras ständiga tillstånd: förändring. För säga vad man vill, men det inget album är det andra likt. Efter nästan ett decennium så släpps då en ny singel, Stolt att vara svensk?
- Jag lever inte i någon tro att en ny Charta skiva ska välta världen men det känns fortfarande som det finns något att säga och att låtarna håller. Vi är väldigt nöjda med slutresultatet, säger Per Granberg, sångare tillika ägare av Charta 77:s skivbolag Birdnest Records.

Under de 30 år som gått så har Charta 77 med jämna mellanrum bytt ut medlemmar. De enda som hållit ihop är Per Granberg och gitarristen Johnny Smedberg.
- Vi hade ett stort beslut att ta efter en mindre skoj spelning sommaren 2012. Antingen skiljas som vänner eller bli ett band igen. Vi valde det sista. När vi sen började tala om turné, ja ingen riktigt lång, men ändå några spelningar, så kom idén om några nya låtar upp. Söderlund hade ett namn på ljudkille Mattias Borgh, som mest jobbat med metall tidigare och det kändes helt rätt.

Detta innebär att dagens Charta 77 därmed består av Per, Johnny, Mattias Söderlund och Teijo Granberg. Titelspåret Stolt att vara svensk? är, enligt min mening, en uppgörelse med Sverigedemokraternas definition av svenskhet. Att vara svensk betyder inte att vara inskränkt och invandringsfientlig, utan att ordet borde snarare fyllas med ett progressivt innehåll.
Skivan kommer ett ges ut som vinylsingel tillsammans med en LP-skiva där alla nuvarande och tidigare bandmedlemmar har fått välja ut sin favoritlåt med bandet. Med tanke på att Charta 77 förra LP-skiva hette Hobbydiktatorn och släpptes tidigt 90-tal så frågar om anledningen.
- Varför inte. Det känns som om cd skivan har något år kvar. Vinylen vägrar att dö.

Som det nämndes ovan så driver även Per Granberg även skivbolaget Birdnest Records. Under tidigt 90-tal hade skivbolaget akter som Dia Psalma och De Lyckliga kompisarna. Då producerades guldskivor och man hade t.o.m. ekonomi att bränna en halv miljon på B-westernfilmen The return of Jesus Part 2. Men det var då. Jag frågar Per hur har ser på utvecklingen det senaste decenniet.
- Det var tråkigt att behöva avskeda hela Birdnest p.g.a att man inte längre kunde få betalt. Samtidigt lede det till att vi startade Ögir och det har varit en väldigt skoj och intressant resa.

Det verkar dock som att Birdnest har fått ett nytt liv, genom just det fenomen som en gång i tiden låg bakom alla uppsägningar – Internet. Nu släpper alltså Birdnest Charta 77, The Past och Tullamore Brothers. Jag frågar om hur han ser på nätet och vad han tror att framtiden har att erbjuda.
- Det handlar mest om att man faktiskt kan få tillbaka lite resurser från nätet att göra något nytt med. Vi får se vad som kommer härnäst men lika stort det en gång var kommer det inte att bli.

Förutom att Charta 77 firar sin 30 års dag med konsert, ny singel samt samlingsalbum så händer något än mer intressant. De släpper en egen öl.
- Ja, vi kanske är det första bandet som faktiskt har bryggt vår egen bira. Jag är tillsammans med min fru sen tre år tillbaka delägare i Strömsholms Brygghus. Så det är kanske inte så väldigt konstigt att vi brygger en egen öl.
Det hela rör sig om en pale ale, dvs en ljusare variant av överjäst öl. Utan att ha druckit den så antar jag att den kommer att någorlunda likna Anchor steam.Om de faktiskt är första bandet som skapat en öl vet jag inte säkert, men det är dock troligt att så faktiskt kan vara fallet, även om både Kiss och Motörhead producerat andra alkoholhaltiga drycker.

Avslutningsvis så ber jag Per att berätta en Charta 77-anekdot som kanske inte är så känd i det svenska folkhemmet.
-Att grisfesten bara har programmerade trummor kanske dom flesta vet men att sången på kungarna af stan är inspelad genom ett 6 m långt stuprör är kanske mindre känt.

Gamla nyheter, säger secondclasskids.com och tackar för intervjun!

Asta Kask - intervju

I slutet av maj ger Asta Kask ut sin nya platta, Handen på hjärtat. Jag fick tag i Bonni som förklarade läget.

Det är nu sju år sedan Asta Kask gav ut En för alla, ingen för nån. I mina ögonen är det det starkaste albumet som bandet presterat. Trots att det tog 20 år från Aldrig en LP till En för alla ingen för nån, så var ilskan över samhällets utveckling intakt, men med en penna som var betydligt vassare än tidigare. Nu är det så att Handen på hjärtat kommer att släppas om en månad, och av de förhandstoner jag hört så låter det minst lika bra.
- Titeln ligger ju i linje med typiska Asta-titlar om jag så säger. Med orden "Handen på hjärtat" så brukar man ju mena ”kom igen, säg sanningen nu” . Sen kan man också mena med handen på hjärtat, vem är man egenligen under fasaden man av olika anledningar iklätt sig genom åren. Lite av ett tema på plattan tror jag, Maktutövande, revolution och uppbrott, säger Bonni.

Skivan kommer att släppas på ett eget bolag, Kloakens Alternativa Anti Produktion (KAAK). Genom åren har Asta Kasks karriär till stor del handlat om deras dispyter med Rosa Honung rörande rättigheterna av deras gamla album.
- Det är ju så att de aldrig har ägt rättigheterna till våra alster. Det är kring detta som konflikten har kretsat.

Asta Kask har dock senast släppt sin cd-samling Kravallsymfonier (2004) via Birdnest Records och En för alla ingen för nån (2006) på Burningheart records. Men denna gång väljer de som sagt att ge ut plattan själva.
- Skälet är helt enkelt att vi vill ha full kontroll även efter att nuet är förbi så att säga. Vi vill ha kontrakt med oss själva och slippa övertyga idioter om självklara ting. Vi vill göra våra grejer i egen regi och samarbeta kring de delar vi tycker är mindre kul, men ägandet vill vi själva ha.
För ett par veckor sedan tipsade Asta Kask om att man redan nu kunde förhandsboka det nya albumet via pledgemusic.com, en sida vars huvudsyfte är att sammanfoga band och deras fans. Jag frågar om det är skivans omkostnader som gjort att de valt att samarbeta med dem.
- Nja, det är väl inget anmärkningsvärt i kostnadsbiten så. Det kostar vad det kostar att spela in och allt kringarbete kring ett skivsläpp. Det som är grejen nu är ju att vi själva måste slanta upp för allt och vi har ju ingen buffert som ett eventuellt skivbolag skulle ha. När det gäller pledgemusic.com så är det väl kanske inte jordens drag, men det kan bero på att vår målgrupp, precis som vi själva, knappt vet ännu vad pledgemusic.com är för någonting. En kul grej, och möjlighet att vända sig direkt till sina "fans" för att söka stöd för projektet; i detta fall vår nya platta. Där kan man då förbeställa plattan, och köpa annat som som läggs ut till försäljning i lite exklusivare former. Olika paketeringar av plattor och merchandise t.ex. Man sätter upp ett mål för "pledgen" och så hoppas man att det målet nås. Vi har valt också att i det fall vårt mål uppnås så går en del av överskottet till nätverket "Ingen människa är illegal".

Jag önskar Asta Kask lycka till och hoppas att skivan kommer att låta lika bra som jag hoppas.