På gång

Följande saker är på g.

Intervjuer med Beat Butchers och Senap.

Recensioner på Senap - Som synderna är sju, Vindicate This - Hard feelings, Turist i Tillvaron #6-samling, The Bristles - Bigger than punk samt Headons - På svenska.

Håll utkik!

Tysta Mari - Musiken

Tysta Mari - Musiken
[CD/LP 117 43 Records]

Tysta Mari är tillbaka, och vilket återtåg sedan! Jag lovar att skivan har snurrat minst 20 varv för att jag på något sätt skulle kunna ge skivan rättvisa och försöka hitta varje finess och nerv.

Det jag tycker är Tystas Marias starkaste kort är sångaren sätt att sjunga - jag sitter bara och väntar på att hans röst ska spricka i refrängerna, men den håller, om än knappt. Detta i kombination med bandets texter som jag tycker träffar mig rätt i hjärtat. De är både vackra och vemodiga berättelser som jag tycker är utlämnande och gripande. När man lyssnar på Tysta Mari så får man både en känsla av välbehag och sorgenhet. Det tycker jag är fint.

Jag uppskattar också att Musiken är ett riktigt album. Det är inte tolv låtar som hamnat på ett album, utan det är ett album som innehåller tolv låtar. Jag tycker verkligen inte att någon låt är svag, även om jag ska erkänna att jag gärna hade skippat klämkäcka Som bensin. Troligen bottnar det i att det övriga materialet håller för hög klass. Om man ska välja ut några speciella låtar, så måste jag säga att skivans starkaste kort är Det var länge sen Simone, Det var vackert och den självbetitlade Tysta Mari. Imorgon är det troligen tre andra.

Kanske är tidigare skivors ilska inte lika framträdande. Kanske är det inte lika rakt på sak längre. Kanske tycker någon att de svikit. Oavsett så spelar det ingen roll, för detta är ett så helgjutet album man kan komma. Detta är ett album att hålla i när det blåser kallt.

Det är faktiskt så att t.o.m. skivans layout är fantastiskt vacker och inspirerande, och dessutom helt i harmoni med skivan. Det är nästan för bra för att vara sant.

Tysta Mari har gjort en riktigt bra platta som jag vet att jag kommer att söka upp gång på gång, antagligen både för att finna tröst och glädje.

Trycka tröjor?

Genom åren har secondclasskids.com med jämna mellanrum tryckt upp tröjor.
Hur stort intresse finns det för att klassikern "I'm a second class kid" trycks upp på nytt?
Skriv gärna en kommentar. Självklart är detta ingen bindande anmälan, utan en intresseförfrågan.

Så här såg senaste upplagan ut:

Spotify-lista vecka 17

Med jämna mellanrum läggs det upp låtlistor på Spotify.
Vissa låtar är nya, andra är låtar som borde uppmärksammas mer.

Secondclasskids.com vecka 17

P.S. Kommande recensioner med Tysta Mari - Musiken och Senap - Som synderna är sju.

1000 sidvisningar

Sedan starten för elva dagar sedan så har det nu blivit 1000 sidvisningar. Roligt!
Till er besökare vill jag bara säga: Fortsätt att besöka bloggen, skicka inspirerande mail och kommentera inlägg. Allt blir roligare då!
Om du vill ha någon recenserat så finns adressen till höger på sidan.

Jakten på världsherravälde fortsätter.

Gatans lag - Från fest till arrest

Gatans lag - Från fest till arrest
[CD/LP Kjell hell / PST]

 

Jag är dålig på att skriva hyllningar, men nu tror jag banne mig att det är dags. Gatans lags tidigare plattor har jag tyckt varit fantastiskt bra, så jag måste säga att det var med en viss nervositet som jag slog på skivan. 
 

Så jävla bra!
 

Skivan inleds med titelspåret, Från fest med arrest och när skivan avslutar elva spår senare så kan jag bara konstatera: Gatans lag har gjort det igen! Jag tycker verkligen att detta är ett fullfjärdat album. Såväl textmässigt som musikaliskt tycker jag att de fortsatt på den väg som de visade upp på Boråspolisen blues, vilket innebär rakare texter samt mer och tydligare blåspartier. Helt rätt, enligt min mening.
 

Textmässigt så haglar smällarna - hipsters, Alliansen och polisen får sig alla en känga. Men framför allt så är grundtemat att dricka alkoholhaltiga drycker och hata samhället. Man tycker att teman borde vara uttjatat efter nästan femtio låtar - men icket! Hyllningarna till Norrby IF fortsätter, denna gång med den medryckande refrängen "Jag är så jävla glad att jag är norrbyit - den vackraste plats på våran jord". Huruvida Ikväll, Turister, eller Låt mig stanna tre dagar är skivans starkaste kort kommer jag att tvista om länge. Eller Livet är för kort för sorgliga sånger är nog bäst. Fast också Solen går upp. Men även Norrby soul och Fest till arrest också...
 

Almanackan säger april. Jag säger att årets album redan är här.

Gilla på Facebook

Gilla secondclasskids.com på Facebook - det ökar våra möjligheter till världsherravälde.

http://www.facebook.com/secondclasskids

Kolonin - Rädd

Kolonin - Rädd
[Enspårsdemo]

Jag hade nog faktiskt skrivit klart denna recension innan jag hört låten: bla bla bla, hårdpop är en fjantig benämning på musiken, bla bla bla, större delen av bandet från Varnagel, bla bla bla, ointressant popmusik, bla bla bla, och avslutningsvis så vill jag säga att jag saknar Varnagel.

Men så slog jag på skivan och insåg att jag hade minst sagt förutfattade meningar. Visst spelar Kolonin popmusik, men jag upplever inte att pop i detta fall står som en förkortning av populär, utan snarare som medryckande och allsångsvänligt.

Rent musikaliskt tycker jag att det faktiskt finns en del likheter med de lugnaste banden som huserade i samma genre som Limp Bizkit och Linkin Park. Antar att alla människor blir glada om jag namedroppar Tribal Ink, så jag gör det.

Texten är självklart på svenska, vilket jag uppskattar.

Jag vill ha mer.

Torpedo Göteborg - Nu jävlar

Torpedo Göteborg - Nu jävlar
[CD Kjell hell]

Det är inte varje dag som man håller en skiva i handen med ett band som figurerar under nästan ett decennium under 2000-talet, utan att släppa några låtar offentligt, endast prestera ett 20-tal gigs och som dessutom hunnit lägga av - men som nu fått möjligheten att ge ut en fullängdare. Och som dessutom är bra!

När Torpedo Göteborg startades så var målet att bandet skulle låta som de göteborgsband som härjade kring första punkvågen - och sannerligen lyckades man med det. Det låter så väl tidig punk som Göteborg över hela skivan. Det är skitig punkrock, dialekten i fokus och arbetsklassfeeling. Schablonbilden av Göteborg helt enkelt. Lägg där till skivans layout som innehåller en spårvagn, en cementblandare, en lyftkran och en murare. Jöttebojj.

Det jag gillar speciellt är deras texter som, trots deras korthet, ändå lyckas att förmedla en tydlig arbetsklassilska i form av raka, slagkraftiga dängor som aldrig hamnar snett. Jag tycker att textraden "Ditt förbannade fack säger till dig att det är fräckt att jobba hårt" rätt bra förklarar vad det handlar om. 

Ja, det finns kanske inte så mycket mer att säga. Gillar du första vågen-punk med tydlig göteborgsk arbetarklasskänsla - ja då är Torpedo Göteborg bandet för dig.

Antipati - Quattro stagioni

Antipati - Quattro stagioni
[CD Kjell Hell]

Ursprungligen var Quattro stagioni en temaskiva i det lilla formatet. Fyra låtar som var och en representerade en årstid. I grund och botten gillar jag band som vågar ta steget och göra något eget, fast i detta fall vet jag inte riktigt hur lyckat det är, för väder och vind är inte överdrivet passande till snabbt driven punkrock. Både sommar- och vårlåtarna har alkohol som gemensam nämnare, medan höst- och vinterlåtarna har en en mindre depression som anknytning. Kort och gott verkar Antipati följa punknormen till punkt och pricka - det är fan lättare att vara punk när solen skiner och parkerna grönskar. Jag tycker dock att bästa låten är Vinterhymn som jag tycker har en hög igenkänningsfaktor.

Sedan kommer antipolisen låten A.P.Ä.V. Jag måste direkt säga att trots att låten är otroligt medryckande och trallvänlig så ger jag inte mycket för den. För även om poliskåren har både ett och två ruttna lingon, så legitimerar det inte att refrängen ljuder "alla poliser är våldtäktsmän". Jag kan inte låta bli att fråga: Källa på det?

Jag skulle mycket hellre se att Antipati hade gjort en kopia av Gatans lags Batongarbetare "Boråspolisen ... hårdast i landet / slår dig i ryggen / nitar de svaga / har ingen examen / hejar på Elfsborg / kissar i sängen / här är vårt fel för inget / kan inte supa". Tydligt budskap, men ändå med glimten i ögat.

Men apropå humor, så kommer då Avelstjur som handlar om att prins Daniels enda uppgift är att späda ut kungafamiljens inavel. Mycket roade. Refrängen "Boxer-Robert från Ockelbo - en avelstjur till en risig ko" sitter som en smäck.

Starkaste kortet på skivan är självbetitlade Antipati, vilket är en hyllning, eller kanske snarare ett konstaterande, av skinheadkulturen. Mycket mycket medryckande.

Jag kan dock inte låta bli att tycka att både On repeat och Frågor som rör det allmänna är snäppet vassare än denna. Som jag ovan nämnde så tror jag att huvudanledningen är att temaskivor har en förmåga att bli begränsande.

Intressanta skivsläpp i april

Under april kommer följande plattor att släppas.

Gatans lag - Från fest till arrest (Kjell Hell CD / PST LP). Ute nu.

Fabriken - Till alla er (Cd-singel Beat Butchers). Beat Butchers skriver "Fabriken är en samling män från Stockholms norra förorter, med förflutet i band som Coca Carola, Krymplings, Fast Kids, Rolands Gosskör, Poets Republic mfl.Bandet formades som en idé av att kunna sitta hemma och repa över Internet.Detta är det första nya, de skriver på flera år. Några av medlemmarna har samarbetat förr, men man får nog kalla det här för en debut. En 7” singel och livespelningar är planerade till hösten"

Tysta Mari - Musiken (CD/LP Soundpollution distribution). Redan nu kan du titta på videon.

Senap - Som synderna är sju (CD). Ljungbys trallpunkorkester firar 20 år och släpper en platta.

Förövrigt kommer följande plattor att recenseras inom kort: Gatans lag - Från fest till arrest, Kolonin - Rädd, Antipati - Quattro stagioni samt Torpedo Göteborg - Nu jävlar!

Rasta Knast - Trallblut

Rasta Knast - Trallblut
[LP Plastic bomb]

Första gången jag hörde talas om Rasta Knast så hade de precis släppt sitt album Legål kriminål i Sverige. Plattan, som innehöll den unika kominationen av trallpunk och tyska texter, var bra. Det var mycket Asta Kask över skivan; både musikaliskt, text- och layoutmässigt.
Efter vissa förändringar i bandet kom så Die Katze beisst in Draht, vilket var ett minst sagt fullfjärdrat album som faktiskt stod helt på egna ben, utan allt för mycket svenska trallpunksinfluenser. Sedan släpptes Bandera Pirata, vilket också var ett rackarns trevligt album. Även här tyckte jag att Rasta Knast hade fortsatt på den väg som de stakat upp genom Die Katze beisst in Draht.
 

Sedan kom några singlar, vilka jag missat.
 

Nu har det gått 13-14 år sedan jag för första gången stiftade bekantskap med Rasta Knast. Tyvärr, eller kanske Tack gode gud, så låter det likadant som tidigare. Inget har hänt. Inget har verkligen hänt! Jag får känslan av att om jag blev väckt mitt i natten av en Rasta Knast-låt så skulle jag inte kunna placera vilken platta låten kommer ifrån. Det är fortfarande punkrock i maximal hastighet, härliga melodier, allsångsvänliga refränger och texter på tyska. Bra, ja självklart. Om jag fortfarande hade varit 16 bast så hade jag säkert tyckt att det varit perfekt med ett band som låter likadant hela tiden. Men nu har livslängden nästan blivit den dubbla, och då börjar förändringar att ses som något av ett sundhetstecken.

 

Så när jag ska summera Trallblut vet jag inte vad jag ska skriva. Både en hyllning och en sågning är på sin plats. Jag väljer det tidigare - Rasta Knast spelar ju onekligen otroligt medryckande musik.

Gilla secondclasskids.com på Facebook

 Gilla gärna secondclasskids.com på Facebook - så missar du inget!

http://www.facebook.com/secondclasskids

Charta 77 - Intervju

Första gången jag hörde Charta 77 var på Definitivt 50 spänn-samlingarna. Då hette låtarna Mitt kors och Kungarna af stan 1. Jag fattade direkt tycke för bandet. Det första album som jag köpte när det låg rykande färskt i skivdiskarna var Svart på vitt och året var 1998. Jag minns att albumet fick kritik för att det var ett nytt Charta 77 – som snarare spelade popmusik med allt annat än slagordstexter. Jag tyckte dock om det jag hörde. Sedan har jag och Charta 77 följt varandra. Genom radioteatern Sagan om världens mest hypade band, hårdare G8 till avslutande Spegelapan. När jag ser tillbaka på Charta 77:s karriär, som faktiskt nu har blivit 30 år, så finns det egentligen bara ett ord som beskriver deras ständiga tillstånd: förändring. För säga vad man vill, men det inget album är det andra likt. Efter nästan ett decennium så släpps då en ny singel, Stolt att vara svensk?
- Jag lever inte i någon tro att en ny Charta skiva ska välta världen men det känns fortfarande som det finns något att säga och att låtarna håller. Vi är väldigt nöjda med slutresultatet, säger Per Granberg, sångare tillika ägare av Charta 77:s skivbolag Birdnest Records.

Under de 30 år som gått så har Charta 77 med jämna mellanrum bytt ut medlemmar. De enda som hållit ihop är Per Granberg och gitarristen Johnny Smedberg.
- Vi hade ett stort beslut att ta efter en mindre skoj spelning sommaren 2012. Antingen skiljas som vänner eller bli ett band igen. Vi valde det sista. När vi sen började tala om turné, ja ingen riktigt lång, men ändå några spelningar, så kom idén om några nya låtar upp. Söderlund hade ett namn på ljudkille Mattias Borgh, som mest jobbat med metall tidigare och det kändes helt rätt.

Detta innebär att dagens Charta 77 därmed består av Per, Johnny, Mattias Söderlund och Teijo Granberg. Titelspåret Stolt att vara svensk? är, enligt min mening, en uppgörelse med Sverigedemokraternas definition av svenskhet. Att vara svensk betyder inte att vara inskränkt och invandringsfientlig, utan att ordet borde snarare fyllas med ett progressivt innehåll.
Skivan kommer ett ges ut som vinylsingel tillsammans med en LP-skiva där alla nuvarande och tidigare bandmedlemmar har fått välja ut sin favoritlåt med bandet. Med tanke på att Charta 77 förra LP-skiva hette Hobbydiktatorn och släpptes tidigt 90-tal så frågar om anledningen.
- Varför inte. Det känns som om cd skivan har något år kvar. Vinylen vägrar att dö.

Som det nämndes ovan så driver även Per Granberg även skivbolaget Birdnest Records. Under tidigt 90-tal hade skivbolaget akter som Dia Psalma och De Lyckliga kompisarna. Då producerades guldskivor och man hade t.o.m. ekonomi att bränna en halv miljon på B-westernfilmen The return of Jesus Part 2. Men det var då. Jag frågar Per hur har ser på utvecklingen det senaste decenniet.
- Det var tråkigt att behöva avskeda hela Birdnest p.g.a att man inte längre kunde få betalt. Samtidigt lede det till att vi startade Ögir och det har varit en väldigt skoj och intressant resa.

Det verkar dock som att Birdnest har fått ett nytt liv, genom just det fenomen som en gång i tiden låg bakom alla uppsägningar – Internet. Nu släpper alltså Birdnest Charta 77, The Past och Tullamore Brothers. Jag frågar om hur han ser på nätet och vad han tror att framtiden har att erbjuda.
- Det handlar mest om att man faktiskt kan få tillbaka lite resurser från nätet att göra något nytt med. Vi får se vad som kommer härnäst men lika stort det en gång var kommer det inte att bli.

Förutom att Charta 77 firar sin 30 års dag med konsert, ny singel samt samlingsalbum så händer något än mer intressant. De släpper en egen öl.
- Ja, vi kanske är det första bandet som faktiskt har bryggt vår egen bira. Jag är tillsammans med min fru sen tre år tillbaka delägare i Strömsholms Brygghus. Så det är kanske inte så väldigt konstigt att vi brygger en egen öl.
Det hela rör sig om en pale ale, dvs en ljusare variant av överjäst öl. Utan att ha druckit den så antar jag att den kommer att någorlunda likna Anchor steam.Om de faktiskt är första bandet som skapat en öl vet jag inte säkert, men det är dock troligt att så faktiskt kan vara fallet, även om både Kiss och Motörhead producerat andra alkoholhaltiga drycker.

Avslutningsvis så ber jag Per att berätta en Charta 77-anekdot som kanske inte är så känd i det svenska folkhemmet.
-Att grisfesten bara har programmerade trummor kanske dom flesta vet men att sången på kungarna af stan är inspelad genom ett 6 m långt stuprör är kanske mindre känt.

Gamla nyheter, säger secondclasskids.com och tackar för intervjun!

Second class kids-skivsläpp på Spotify

De flesta av Second class kids Records skivsläpp finns på Spotify. De är nu samlade i en lista:
secondclasskids.com på Spotify.

Asta Kask - intervju

I slutet av maj ger Asta Kask ut sin nya platta, Handen på hjärtat. Jag fick tag i Bonni som förklarade läget.

Det är nu sju år sedan Asta Kask gav ut En för alla, ingen för nån. I mina ögonen är det det starkaste albumet som bandet presterat. Trots att det tog 20 år från Aldrig en LP till En för alla ingen för nån, så var ilskan över samhällets utveckling intakt, men med en penna som var betydligt vassare än tidigare. Nu är det så att Handen på hjärtat kommer att släppas om en månad, och av de förhandstoner jag hört så låter det minst lika bra.
- Titeln ligger ju i linje med typiska Asta-titlar om jag så säger. Med orden "Handen på hjärtat" så brukar man ju mena ”kom igen, säg sanningen nu” . Sen kan man också mena med handen på hjärtat, vem är man egenligen under fasaden man av olika anledningar iklätt sig genom åren. Lite av ett tema på plattan tror jag, Maktutövande, revolution och uppbrott, säger Bonni.

Skivan kommer att släppas på ett eget bolag, Kloakens Alternativa Anti Produktion (KAAK). Genom åren har Asta Kasks karriär till stor del handlat om deras dispyter med Rosa Honung rörande rättigheterna av deras gamla album.
- Det är ju så att de aldrig har ägt rättigheterna till våra alster. Det är kring detta som konflikten har kretsat.

Asta Kask har dock senast släppt sin cd-samling Kravallsymfonier (2004) via Birdnest Records och En för alla ingen för nån (2006) på Burningheart records. Men denna gång väljer de som sagt att ge ut plattan själva.
- Skälet är helt enkelt att vi vill ha full kontroll även efter att nuet är förbi så att säga. Vi vill ha kontrakt med oss själva och slippa övertyga idioter om självklara ting. Vi vill göra våra grejer i egen regi och samarbeta kring de delar vi tycker är mindre kul, men ägandet vill vi själva ha.
För ett par veckor sedan tipsade Asta Kask om att man redan nu kunde förhandsboka det nya albumet via pledgemusic.com, en sida vars huvudsyfte är att sammanfoga band och deras fans. Jag frågar om det är skivans omkostnader som gjort att de valt att samarbeta med dem.
- Nja, det är väl inget anmärkningsvärt i kostnadsbiten så. Det kostar vad det kostar att spela in och allt kringarbete kring ett skivsläpp. Det som är grejen nu är ju att vi själva måste slanta upp för allt och vi har ju ingen buffert som ett eventuellt skivbolag skulle ha. När det gäller pledgemusic.com så är det väl kanske inte jordens drag, men det kan bero på att vår målgrupp, precis som vi själva, knappt vet ännu vad pledgemusic.com är för någonting. En kul grej, och möjlighet att vända sig direkt till sina "fans" för att söka stöd för projektet; i detta fall vår nya platta. Där kan man då förbeställa plattan, och köpa annat som som läggs ut till försäljning i lite exklusivare former. Olika paketeringar av plattor och merchandise t.ex. Man sätter upp ett mål för "pledgen" och så hoppas man att det målet nås. Vi har valt också att i det fall vårt mål uppnås så går en del av överskottet till nätverket "Ingen människa är illegal".

Jag önskar Asta Kask lycka till och hoppas att skivan kommer att låta lika bra som jag hoppas.

Gatans lag - Boråspolisen blues

Gatans lag - Boråspolisen blues
(7" PST Records)

Redan första gången jag hörde Gatans lag så blev jag golvad av deras pangpå-attityd och jävlaranamma. Då rörde det sig om en demo som sedan skulle resultera i den numer klassiska plattan Alla hängda rövares själar. Då stavades hitlåtarna Hata folk och Min stad min land och det genomgående teman för plattan var slagsmål och fylla. Sedan dröjde det två år innan Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död kom. Några bandmedlemmarna hade bytts ut samt att plattans tema hade förändrats. Den tidigare nämnda fyllan hade snarare övergått till en bakfylla. Detta i kombination med ett politiskare Gatans Lag som både sjöng proggklassiker samt gjorde upp med naziskinsen kändes otroligt fräscht.

När jag då lägger på den orangea vinylbiten på min skivspelare så vet jag inte vad jag ska förvänta mig. Resultatet skulle jag nog se som en blandning av de två tidigare plattorna. Å ena sidan känns musiken mer som Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död i och med att blåspartierna fortfarande har en rätt framträdande roll, samt att melodierna har en framträdande roll. Texterna kan jag dock tycka andas samma uppkäftighet och kompromisslöshet som på Alla hängda rövares själar. Detta är nog första gången som jag hör en punklåt beskriva en porrklubb i positiva ordalag; ”jag styr mina steg mot en intimdanssalong”. Det enda jag kan sakna är ett textblad – punkplattor ska innehålla textblad, oavsett om man hör vartenda ord eller inte.

Nu håller jag tummarna för att kommande plattan Från fest, till arrest ska bli lika bra. Tror dock inte att jag blir besviken.

Spotify-lista vecka 15

Med jämna mellanrum läggs det upp låtlistor på Spotify.

Secondclasskids.com vecka 15

The baboon show - Peoples Republic of the Baboon Show

The Baboon show – Peoples republic of the Baboon Show - formerly known as Sweden

[LP Kidnap Music / CD National]

Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt var The Baboon show bara där i mina högtalare. Ingen hade bjudit in dem. Ingen hade berättat om deras existens. Ingen hade ens hunnit baktala dem. Men plötsligt så var de bara där. Och de vägrade ge sig av.

Jag måste säga att jag formligen älskar deras senaste alster Peoples republic of the Baboon Show. Musikens intensivitet i kombination med sångerskan frenesi gör att skivan känns som en redig käftsmäll. Att dessutom albumets titel och skivans estetik bevittnar om en skön relation till socialrealismen gör i alla fall inte mig ledsen, snarare tvärtom.

Bandet själva vill gärna tala om den nya plattan som en utveckling på Punkrock harbour – att man nu inte räds att blanda in exempelvis gospel. Och visst, de har blandat in gospel. Och ja, det är ju oväntat. Men sedan är det inte så mycket mer nyheter. Det är generellt sett punkrock i högt tempo. Men varför klaga och varför diskutera utveckling? Detta är ju skitbra!

Det enda som stör mig lite är att förra plattans This is how your story ends och You got a problem without knowing it nog fortfarande är bandets två starkaste låtar, även om It wasn’t me och Eiffel tower från detta alster ligger strax bakom och lurar.

Avslutningsvis så måste jag säga att jag knappt kan bärga mig från att se dem live.

Nobelkommittén - Vi som ville någon annanstans

Nobelkommittén – Vi som ville någon annanstans

(LP Heptown)

För fyra år sedan kontaktade Nobelkommittén mig och ville att jag skulle lägga upp deras nyinspelade demo Brustet hjärta krossat glas på secondclasskids.com. Jag hade då en period där jag inte var speciellt intresserad av ny musik. Vad jag minns är att jag tyckte att Nobelkommittén spelade en schyst punkrock, som jag nog borde undersöka närmare. Sedan gick åren.

När jag för några veckor sedan bestämde mig för att köpa några plattor så kom jag att tänka på Nobelkommittén – så Vi som ville någon annanstans införskaffades.
Det som Nobelkommittén verkligen ska ha en eloge för är att skivans låtar har ett konsekvent småstadsperspektiv. Alla låtar är mer eller mindre betraktelser om hur det är att växa upp på en utdöende bruksort – med allt vad det innebär i form av nedlagda fabriker, frustration över egocentriska politiker och vänskapsband som suddas ut. Just det sistnämnda teman beskrivs i låten Som bröder som är en fantasisk visa som har starka amerikanska drag med ett karaktäriskt munspel i fokus.

Musikaliskt sett skulle jag inte längre vilja placera Nobelkommittén under punketiketten, utan snarare i rockfacket. Det känns faktiskt inte som en slump att skivans gästmusiker (munspelare, saxofonist, trumpetare och pianist) är med på bandfotot, för onekligen spelar de en stor roll för slutprodukten. Men som vanligt gäller: punk är en attityd och inte en musikstil – så självklart är det en punkplatta det handlar om.

Jag hoppas verkligen att Nobelkommittén fortsätter på den inslagna banan – för detta är bra, riktigt bra!

Dåtid och framtid

1998 började jag skriva mitt eget fanzine, Fishzine. Det kom ut i fyra pappersnummer, men var kontinuerligt uppdaterat på Internet t.o.m. 2008.

Parallellt med tidningen började jag sälja andra bands plattor. Självklart blev det mer och mer intressant att släppa en skiva under eget bolag. Sagt och gjort: Heldback var bandet och skivbolagets namn blev Second class kids.

Second class kids fortsätta att släppa plattor. Under åren gav jag ut även Man at arms, Näsblod, Lastkaj 14, Break me, Varnagel, M.I.D., Vintertid, Stiltje och Cheezekake 69. Köpte även in mig på några samlingsplattor.

Jag insåg tidigt att skivbranschen var på väg mot stupet och beslöt att alla mina bands skivor skulle läggas ut för fri nedladdning på www.secondclasskids.com. Där samlade jag även massor av de band som jag träffat på längs vägen. Sidan innehåller i dags datum minst 100 nedladdningsbara plattor.

Musik kändes strax efter denna period väldigt ointressant. Jag tyckte inte att det släpptes så mycket spännande. Dessutom hade den fysiska skivan mer eller mindre abdikerat till förmån för nätbaserade lösningar. Jag gjorde Spotify-spellistor som jag slentrianmässigt lyssnade på. Landet låg öde...

Men så, tog jag fram min gamla vinylspelare. Och vips kom musikintresset tillbaka. Så nu, i april 2013 förklarar jag secondclasskids.com återupplivat. Steg 1 är börja recensera musik igen. Om jag känner mig själv rätt så lär det inte stanna där.


Om du vill ha något recenserat:
Pelle Dahlström
Södra järnvägsg. 25
852 37 Sundsvall
Sweden

pelle@secondclasskids.com