lördag 8 juni 2013

Beat Butchers - intervju

Beat Butchers har en speciell plats för alla som någon gång blivit insatt i trallpunken. Inte nog med att skivbolagen under de 30 aktiva åren givit ut fler än 100 skivsläpp - så har skivbolaget hela tiden drivits på ideel basis. Under de åren som gått så har skivbolaget varit hem för bl.a. Coca Carola, Radioaktiva Räker, Köttgrottorna och nu senaste Söderberg och Roger Karlsson.

Vilken av era skivsläpp har nått störst försäljningsframgångar?
Bäst har Definitivt-samlingarna sålt. Nr3 som vi höll i har sålt närmare 50.000 ex, men den släpptes å andra sidan på vår gemensamma etikett RABB records (Rainbow, Arda, Beat Butchers och Birdnest).
När det kommer till våra helt egna releaser så är det nog Beat Butchers 10 år (den såldes till singelpris) följt av Radioaktiva Räker - Labyrint, Krymplings, Asta Kask - Sista dansen, Köttgrottorna - Köttrea och sedan Coca Carola - Tigger och ber: På singelsidan är det jämt race mellan Radioaktiva Räker – Bakom spegeln, Coca Carola . Klubben för inbördes beundran och Coca Carola – Dimmornas land.


Vilken har sålt sämst?
Minst säljande vet jag inte och har ingen lust att hänga ut något band. Men generellt är det så att de gamla skivorna har sålt betydligt mer än de nya releaserna. Det är ju så skivförsäljningen ser ut för hela branschen.

Vilket är det mest oväntade skivsläppet ni gjort enligt er själkva?
För oss… hmm kanske Brandgul, de stack ut lite musikaliskt, var inte från Stockholm och fanns inte i kretsen kring oss och våra band.

Enligt era kunder?
För konsumenterna tror jag en del blev förvånad när vi släppte Svart snö. Många såg ju oss som ett renodlat trallbolag. Men vi har aldrig tänkt i de banorna. Vi bara släpper det vi båda gillar.


I Beat Butchers 15 års cdn står det att ni aldrig plockat ut pengar från bolaget.
När punken var som störst i mitten på nittiotalet så borde det ha funnits ett visst utrymme -
var ni aldrig sugna att satsa fullt ut? Varför, varför inte?

Det stämmer fortfarande med pengarna. Vi har fortfarande eget kapital i bolaget som vi inte plockat ut fastän vi i princip har legat på plus eller plus minus noll de flesta av alla år vi funnits. Alla pengar har återinvesterats i nya utgåvor eller gått till banden. Vi var sugna ett tag att köra fullt ut men jag tror vi båda resonerade att det skulle vara att förstöra en rolig hobby att försöka ha skivbolaget som levebröd. Vi hade med all säkerhet behövt kompromissa mer och det passar inte oss alls. Sedan har ju vi aldrig velat vara en del av branschen. Vi är urdåliga på knyta kontakter och ställa oss in. Vi gillar musik och göra skivor och tycker att branschen suger.
De goda åren var det alldeles för mycket jobb så vi hade behövt jobba mindre med våra vanliga jobb för att få mer tid för Beat Butchers. Vi jobbade båda sönder varsitt förhållande under den perioden.


Är det någon band som ni har haft möjlighet att signa, men inte gjort. Som ni sedan ångrat. Berätta.
Signa vet jag inte (vi skriver ju inga kontrakt med några band) Det finns många band som tackat nej till, som någon av oss eller båda gillar mycket. Som exempel kan vi ta Fireside, Bob hund, Broder Daniel, Randy mfl.


Hur upplever ni att skivbranschen förändrats de tio senaste åren. Är det inte en viss uppgång nu?
När det gäller att sälja CD-skivor är det en stor nedgång. Vinyl-skivor är det en uppgång (men det är inga mängder det handlar om). Digital försäljning har ökat väldigt mycket och det är där våra intäkter ligger idag. I övrigt tycker jag att branschen utvecklats väldigt positivt. Finns väldigt många småbolag som gör en massa kul skivor. Kvaliten på musiken, inspelningarna, omslag mm har ökat oss de små bolagen.


Får ni in några pengar via Spotify, eller är det kaffepengar?Tack vare att vi har en så stor katalog så blir det en hel del pengar. Många bäckar små. Sedan har det ju fördelen att det inte genererar så mycket utgifter..

Nu har ni snart hållit på i 30 år - när tar resan slut? Vilka framtidsplaner har ni?
Vi planerar sällan längre än ett halvår framåt utan tar det som det kommer. Så hur framtiden blir vet man aldrig. Men det känns som vi nog kommer hinna fira 30 år. Det största bekymret med det är att vårat 25-års kalas känns typ omöjligt att toppa.

Många band/personer har följt er genom åren. Vad tror ni att det beror på?
Många vi jobbat med har antingen redan varit eller blivit våra vänner. Vi har ju också haft det som så att har man väl kommit in i familjen så har man ju fått väldigt stor konstnärlig frihet att göra vad man vill och utvecklas som man vill. Vi sitter ju inte och bedömer varje skiva och säger det här är inte lika bra som den förra så den får ni inte ge ut.
Sen hoppas man ju att det är för att vi gör ett bra jobb och känns schyssta. Allt handlar ju egentligen om att ha roligt och det tror jag vi lyckats bra med. När det gäller våra skivköpare så har vi fastän det kanske inte alltid hörs, någon form av linje i våran utgivning. Det är roligt när våra storkunder säger att det faktiskt gillar allt vi släppt på ett eller annat vis.

Vilken är den viktigaste lärdomen ni fått med er?
Vänta inte på att någon annan ska göra något. Gör det själv. Kompromissa aldrig och jobba långsiktigt. Prioritera överlevnad och ha fötterna på jorden fastän det kanske går bra ett tag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar