Kontakt: Facebook
Sabotage debuterar här med en 7" på Pretty Shitty town. Men även om bandnamnet är en ny bekantskap, så kommer sångaren från avsomnade Antipati, vilket innebär att det knappast rör sig om några amatörer i sammanhanget. Faktum är att Sabotage låter som Anti-pati gjorde i sina bästa stunder. Det rör sig med andra ord om klassisk aggressiv skinheadmusik. Inga krusiduller, inget trams.
Ärligt talat så tycker jag att det är en riktigt riktigt bra svensk skinheadplatta. Det som jag tycker är härligt är att ljudbilden förmedlar en grå melankoli som lägger sig som en blöt filt över stämningen. En annan intressant sak är att alla de tre låtarna tickar in runt fyra minuter, vilket gör att det finns gott om plats för texter, samt även för vissa gitarrutläggningar. Eftersom det bara är tre låtar så är det verkligen tre kanonlåtar som tryckts in. Det som återstår att se är hur det kommer att bli när bandet albumdebuterar.
Texterna får ses som klassiska i sammanhanget där ismer och personer som vill att man ska ta ställning får sig en känga. Skivan avslutas med Inget tack, där samhällets sönderfall personifieras i en gammal trotjänares ålderdom. Som sagt är textområdena inga nyheter, men samtidigt så tycker jag att texterna är välskrivna, vilket gör att det känns intressant att lyssna.
Sammanfattningsvis så är det bra melodier, allsångsvänligt och föga tillrättalagt. Jag hoppas, och tror, att detta är en platta som om fem år kommer att anses vara klassisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar