Format: 7"Skivbolag: Pretty shitty town
Kontakt: Facebook
Antipati säger härmed hej då, eller snarare skål och hej då, efter sju år. Som jag nämnde i recensionen av deras Quattro stagioni så har jag stundtals varit riktigt svag för Antipati, så när jag fick veta att ett sista släpp var i görningen så kände jag stora förväntningar.
Tyvärr, ja jag måste skriva skriva tyvärr, så lever inte Läggdags upp till denna nivå som jag vet att Antipati faktiskt ligger på. Kanske kände bandet att lusten inte riktigt fanns där, och då brukar det svårt att klämma ut en avskedsplatta som har det där lilla extra.
Avskedslåten Läggdags tycker jag är riktigt bra, punkig och bra. Men sedan känns det mer eller mindre som uppfyllnad. Rent inspelningsmässigt får jag känslan av den tidiga 77-punken. Ruffigt, lite jävlaranamma, men också en känsla av att “det inte är så noga”. Skivans andra låt är en känga åt våra liberaler i regeringen, medan sista spåret är en toffelanekdot, signerad Agent Bulldog. Den sistnämnda innehåller dock den fantastiska textraden: "hon går igenom mina fickor, efter nummer till flickor, som jag önskar att jag mött". Fantastiskt! Oväntat nog känns covern varken bättre eller sämre än originalet, snarare liknande.
För er som precis fått upp ögonen för Antipati så rekommenderar jag deras fullängdare. Det ska dock tilläggas att detta är ett sjukt påkostat släpp på splattervinyl, med tillhörande cd och utviksomslag. Porr för skivsamlaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar