Skivbolag: Eget
Kontakt: Facebook
Jag
vet inte om Dystra Li ser sig själva som ett punkband, eller ett
rent rockband. Oavsett så ligger plattan En sista chans i just
gränslandet mellan punk och rock, rent musikaliskt alltså.
Problematiken är att attityden tyvärr snarare ligger åt
rockhållet. För säga vad man vill – men rock på svenska är
sällan speciellt roande.
Skivan
inleds i alla fall starkt med låten Dagen efter. Titeln säger
precis vad det handlar om - refränger som beskriver gårdagens fylla
och verser där den inte lika trevliga morgondagen går igenom. Klart
skön och allsångsvänlig. Låten hade helt klart passat in på en
punkplatta.
Men
sedan kommer bland det konstigaste jag hört på länge – låten
Jag vill ha dig, som trots att det är en rocklåt egentligen ligger
i gränslandet till en ren och skär dansbandslåt. Ja, du läste rätt -
dansband! Jag blir faktiskt riktigt rädd. Ligger inte min
favoritgenre mer än två steg bort från dansbandsgenren? Hemska
tanke! Jag skulle inte alls bli förvånad om låten skulle klättra högt
på Svensktoppen.
Resten
av materialet ligger någonstans där emellan Dagen efter och Jag
vill ha dig - ofarlig rock helt enkelt. Inte alls dåligt, bara
ointressant.
Dystra
Li har potential – men står i ett vägskäl. Ska de spela rock och
bli hur tråkiga som helst? Eller ska de spotta i nävarna, justera
tuppkammen och resa mittenfingret. Ett viktigt val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar