Pestens tid - Inte tänka, inte höra

Format: LP
Skivbolag: Pesten fonogram
Kontakt: Facebook

Pestens tid följer nu upp sin sjua, När du vaknar, med en LP titulerad Inte tänka, inte höra. Precis som tidigare så hör det sig om melankolisk pop. Och precis som tidigare är det jävligt bra!

Jag nämnde i förra recensionen att Raymond och Maria antagligen var en inspirationskälla, och även om det ibland kan vara ofrånkomligt att jämföra vemodiga popband med sångerska, så upplever jag att Raymond och Maria inte längre är en lika självklar referens. Orsaken till detta är att Pestens tid i mångt och mycket dragit ned på tempot och, om möjligt, förstärkt vemodet ytterligare. Det rör sig om vemod i kvadrat!

Sångerskan formligen vräker ut sig vemodet. Jag får onekligen känslan att texterna kommer direkt från hjärtat. Det konstiga är att det på hela taget känns väldigt vackert. Om hjärtesorg någonsin kan vara vackert – så är det så här det låter. Ungefär som en kniv som mellan varje ny vers eller refräng vrids ytterligare ett varv i hjärtat.

Det enda som möjligtvis kan ligga bandet i fatet är att det finns en nyans av monotoni i skivan, vilket gör att man efter 37 minuter är ganska mör, och inte så sugen att vända LP-nålen ännu en gång. Kanske är det min kropp som inte är mottaglig för så mycket vemod.

Avslutningsvis måste jag kommentera layouten, som är otroligt 70-tals influerad. När någon hittar denna platta i en skivback om 40 år kommer man direkt att tro att plattan är dubbelt så gammal. Kul!