Skivbolag: Pesten fonogram
Kontakt: Facebook
Jag konfronteras dagligen med popmusik i olika former. Ofta är det banalt, intetsägande och slentrianmässigt. Ibland däremot - så finns den där nerven, textstycket eller känslan - som gör att låten plötsligt känns väldigt intressant. I Pestens tids fall så hamnar deras fyra låtar på helt rätt sida strecket.
Det är ofrånkomligt att jämföra Pestens tid med Raymond och Maria; den melankoliska musiken, de tänkvärda texterna, antalet bandlemmar, könsfördelningen ... ja, listan kan göras lång. Med det sagt så vill jag klargöra att jag formligen älskar Raymond och Maria, och därmed även Pestens tid.
Det jag kan se som Pestens tid allra starkaste kort är nog sångerskan, tillika textförfattaren, Linn som verkligen lyckas förmedla en vemodig känsla med ämnen om alienation, segregation och obesvarad kärlek. Det är vackert, det är tänkvärt och det är framför allt ruskigt bra. Att detta vemod sedan paketeras galant av de fyra övriga bandmedlemmarna gör inte saken sämre.
Jag kräver ett album. Nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar