Format:
7"
Skivbolag: Svindel records
Kontakt: Facebook
Efter nästan ett decennium av tystnad så släpper så Charta 77 nytt material. Resultatet är en trespårs vinylbit med titeln Stolt att vara svensk. Det är bra. Det är Charta 77-bra.
Jag har alltid varit svag för Charta och i stort sett har jag nog tyckt att varje nytt släpp varit jäkligt bra, med G8 som undantag. Känslan av att senaste albumet alltid har varit bäst, har räckt ända tills nästa abum kommit - då en ny favorit krönts. Denna gång tror jag faktiskt att materialet kommer att kunna leva vidare även efter nästa släpp.
Titellåten, Stolt att vara svensk, är skivans starkaste kort är i traditionell Charta-stil; trallvänlig punkrock med en allsångsvänlig refräng. Texten är minst sagt relevant i och med att den handlar om vad ordet "svensk" faktiskt innebär. Sverige - ett föregångsland rörande jämlikhet, jämställdhet och medbestämmande - har inget att göra med inskränkthet, dumhet och xenofobi. Jakten på ett humant Sverige fortsätter, kanske med denna som kampvisa.
Andra låten, Tre minuter, är en hyllning till punken. Men till skillnad från Alonzo Fas3:s Det bästa som har hänt, så är denna hyllning mer inriktad till punken som konstform och fenomen, än till människorna bakom. Ju mer jag lyssnar på låten desto mer tycker jag att den borde ha legat på albumet Sagan om världens mest hypade band. Jag upplever att den passar både ljudmässigt, textmässigt samt att den gott och väl hade kunnat vara en del av handlingen till musikalen.
Sist ut är kärlekslåten Saker jag vill... som är skriven av Granberg till sin fru. Med tanke på låtens musikaliska kvaliteter så tycker jag det är synd att sången känns som sjungen genom ett stuprör - texten liksom försvinner. Som sagt: En bra låt, som tyvärr inte går hela vägen.
I samma veva som Stolt att vara svensk släpptes så gav Charta även ut en samlings-LP vid namn Mellan raderna 1983 och 2013. Där har bandmedlemmarna valt ut sina favoritlåtar. Vid Punk&Love stod jag och funderade om jag skulle köpa den. Efter att ha tittat på låtlistan insåg jag att jag hade allt material, utom en låt i en annan version. Följande dialog utspelade sig då mellan mig och punkskribenten Rille.
Jag: Jag funderar verkligen om jag ska köpa den.
Rille: Varför då?
Jag: Jag har ju alla låtarna.
Rille: Men då har du ju glömt varför man gör ett släpp.
Jag: Jaha?
Rille: För att man ska köpa den.
Ibland behöver inte argument vara starkare än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar