Asta Kask - Handen på hjärtat

Format: Cd / Lp
Skivbolag: Kloakens alternativa Antiproduktion
Kontakt: Facebook

Det är få band som lyckas att skriva låtar som blir högaktuella precis i samband som de ges ut. På Handen på hjärtat lyckas Asta Kask att göra det två gånger! Inledande Världens räddaste land hade säkert glidit förbi som en klassisk anti-USA-låt, i stil med Cosa Nostras America, med lyckas i och med textraden "paranoian vet ingen gräns, inte heller dess konsekvens" bli en direkt referens till Snowdens avslöjande. Som att det inte vore nog så är Vredens barrikad en direkt analys av oroligheterna i Husby. Om fem år kommer säkert alla tro att den skrevs efter kravallerna. Antar att Saida hade blivit mållös över Astas förmåga att förutsäga framtiden.

Musikaliskt så fortsätter Asta Kask på den bana som de startade i slutet av 70-talet, förfinade under 80-talet och fulländade under 2000-talet. Det rör sig med andra ord om punkrock i snabbt tempo med refränger som man lätt kan skråla med i. Huruvida plattan är starkare eller svagare än den numer klassiska En för alla ingen för nån får nog bara tiden utvisa.

Enligt bandet så har skivans tema varit politik. Det är självklart en korrekt beskrivning, även om jag inte på något sätt tycker att skivans lyrik skiljer sig från tidigare album. Texterna rör sig mellan utopiska drömmar och sovjetstatens uppgång och fall. Fast skivans kanske intressantaste text utspelar sig trots allt på det privata planet. Låten delar namn med det nutida fenomenet Fredagsmys, vilket handlar om en man som misshandlar sin kvinna så att hon tills sist avlider. Jag kan inte låta bli att tycka att textraden “du har hört det dags förut – att den som älskar håller ut” tätt följt av “i vår sång finns inget lyckligt slut” sätter fingret på allt vad kvinnomisshandel heter.

Egentligen borde jag försöka finna några svagheter med skivan, men det är svårt. Kanske kan man säga att några låtar inte är absolut toppklass, men det blir ju samtidigt orättvist med tanke på att jag jämför med Astas övriga material. Nä, det finns faktiskt inte mycket att klaga på. Sammanfattningsvis: Asta Kask har gjort det igen!