Öl - Brewdog Punk IPA och Charta 77 Punköl

För drygt tio år sedan började jag själv att dricka öl på lokal. Jämfört med idag så såg det helt annorlunda ut. Visst kunde man med lite tur få tag på en Guinness på tappkran, men långt ifrån alltid. Ibland fick man helt enkelt hålla till godo med den massproducerade lagerölen som fanns påkopplade i fatkranen. Idag är det som sagt helt annorlunda - nya bryggerier dyker upp varje dag och i takt med den utvecklingen, så dyker det också upp mer och mer intressant öl.

För bara ett par år sedan nådde det skotska bryggeriet Brewdogs Punk IPA (Imperal Pale Ale) Sverige. Troligen är inte ölen gjord för att punkare ska dricka biran ljummen på festivaler, utan snarare är det så att ölen i sig drar nytta av punkattityden - skiter i normer och ger ut skiten själv.
Dessutom har Strömholms Brygghus skapat en öl till punkbandet Charta 77. Att Chartas sångaren är delägare i bryggeriet kan ha haft en viss påverkan.
Självklart så måste en recension ske - för hur många punklåtar är inte skrivna med hjälp av ett gäng bira.

Brewdogs skapelse har en fräsch ton av humle. Jag upplever verkligen att ölen är välbalanserad, vilket gör att man hela tiden blir sugen att ta sig en klunk till, istället för att sitta och fundera huruvida efterbeskan ska börja verka eller ej. Detta är verkligen en lättdrucken IPA, som jag tror kommer att fungera som en bra inkörsport till mer avancerade ipor. Personligen kan jag tycka att detta är precis så humlerikt som en öl ska vara, om man fortfarande vill att den ska fylla funktionen som öl - och inte bara något man provsmakar och nickar gillande till.

Charta 77:s öl känns som en blandning av en klassisk brittisk ale och en amerikansk ipa - det lättdruckna från engelsmännen och humletonerna från staterna. Även i detta fall är det lättdrucket och väldigt smakrikt. Om det inte hade varit för humlens framträdande roll så hade jag nog trott att ölen kommit från det brittiska bryggeriet Shephard Neame. Huruvida ölen passar till punkgryta låter jag vara osagt, men säkerligen kommer den att passa alldeles ypperligt till en bit nötkött.

Som jag skrev i inledningen så är dessa öl inga som man kommer att dricka på festivalcampingen medan kassettbandspelaren spelar Lilla björn och lilla tiger för artonde gången. Men på altanen i sommarkväll i juli till tonerna av Hanna Hirsch fungerade båda ypperligt.

Asta Kask - Handen på hjärtat

Format: Cd / Lp
Skivbolag: Kloakens alternativa Antiproduktion
Kontakt: Facebook

Det är få band som lyckas att skriva låtar som blir högaktuella precis i samband som de ges ut. På Handen på hjärtat lyckas Asta Kask att göra det två gånger! Inledande Världens räddaste land hade säkert glidit förbi som en klassisk anti-USA-låt, i stil med Cosa Nostras America, med lyckas i och med textraden "paranoian vet ingen gräns, inte heller dess konsekvens" bli en direkt referens till Snowdens avslöjande. Som att det inte vore nog så är Vredens barrikad en direkt analys av oroligheterna i Husby. Om fem år kommer säkert alla tro att den skrevs efter kravallerna. Antar att Saida hade blivit mållös över Astas förmåga att förutsäga framtiden.

Musikaliskt så fortsätter Asta Kask på den bana som de startade i slutet av 70-talet, förfinade under 80-talet och fulländade under 2000-talet. Det rör sig med andra ord om punkrock i snabbt tempo med refränger som man lätt kan skråla med i. Huruvida plattan är starkare eller svagare än den numer klassiska En för alla ingen för nån får nog bara tiden utvisa.

Enligt bandet så har skivans tema varit politik. Det är självklart en korrekt beskrivning, även om jag inte på något sätt tycker att skivans lyrik skiljer sig från tidigare album. Texterna rör sig mellan utopiska drömmar och sovjetstatens uppgång och fall. Fast skivans kanske intressantaste text utspelar sig trots allt på det privata planet. Låten delar namn med det nutida fenomenet Fredagsmys, vilket handlar om en man som misshandlar sin kvinna så att hon tills sist avlider. Jag kan inte låta bli att tycka att textraden “du har hört det dags förut – att den som älskar håller ut” tätt följt av “i vår sång finns inget lyckligt slut” sätter fingret på allt vad kvinnomisshandel heter.

Egentligen borde jag försöka finna några svagheter med skivan, men det är svårt. Kanske kan man säga att några låtar inte är absolut toppklass, men det blir ju samtidigt orättvist med tanke på att jag jämför med Astas övriga material. Nä, det finns faktiskt inte mycket att klaga på. Sammanfattningsvis: Asta Kask har gjort det igen!

Charta 77 - ...Stolt att vara svensk?

Format: 7"
Skivbolag: Svindel records
Kontakt: Facebook

Efter nästan ett decennium av tystnad så släpper så Charta 77 nytt material. Resultatet är en trespårs vinylbit med titeln Stolt att vara svensk. Det är bra. Det är Charta 77-bra.

Jag har alltid varit svag för Charta och i stort sett har jag nog tyckt att varje nytt släpp varit jäkligt bra, med G8 som undantag. Känslan av att senaste albumet alltid har varit bäst, har räckt ända tills nästa abum kommit - då en ny favorit krönts. Denna gång tror jag faktiskt att materialet kommer att kunna leva vidare även efter nästa släpp.

Titellåten, Stolt att vara svensk, är skivans starkaste kort är i traditionell Charta-stil; trallvänlig punkrock med en allsångsvänlig refräng. Texten är minst sagt relevant i och med att den handlar om vad ordet "svensk" faktiskt innebär. Sverige - ett föregångsland rörande jämlikhet, jämställdhet och medbestämmande - har inget att göra med inskränkthet, dumhet och xenofobi. Jakten på ett humant Sverige fortsätter, kanske med denna som kampvisa.

Andra låten, Tre minuter, är en hyllning till punken. Men till skillnad från Alonzo Fas3:s Det bästa som har hänt, så är denna hyllning mer inriktad till punken som konstform och fenomen, än till människorna bakom. Ju mer jag lyssnar på låten desto mer tycker jag att den borde ha legat på albumet Sagan om världens mest hypade band. Jag upplever att den passar både ljudmässigt, textmässigt samt att den gott och väl hade kunnat vara en del av handlingen till musikalen.

Sist ut är kärlekslåten Saker jag vill... som är skriven av Granberg till sin fru. Med tanke på låtens musikaliska kvaliteter så tycker jag det är synd att sången känns som sjungen genom ett stuprör - texten liksom försvinner. Som sagt: En bra låt, som tyvärr inte går hela vägen.

I samma veva som Stolt att vara svensk släpptes så gav Charta även ut en samlings-LP vid namn Mellan raderna 1983 och 2013. Där har bandmedlemmarna valt ut sina favoritlåtar. Vid Punk&Love stod jag och funderade om jag skulle köpa den. Efter att ha tittat på låtlistan insåg jag att jag hade allt material, utom en låt i en annan version. Följande dialog utspelade sig då mellan mig och punkskribenten Rille.
Jag: Jag funderar verkligen om jag ska köpa den.
Rille: Varför då?
Jag: Jag har ju alla låtarna.
Rille: Men då har du ju glömt varför man gör ett släpp.
Jag: Jaha?
Rille: För att man ska köpa den.

Ibland behöver inte argument vara starkare än så.

Spotify-lista vecka 27

Med jämna mellanrum läggs det upp låtlistor på Spotify.
Vissa låtar är nya, andra är låtar som borde uppmärksammas mer.
secondclasskids.com vecka 27

Charta 77 live på Punk&Love

Datum: 2013-06-28
Lokal: Debaser

Det är två konserter i mitt liv som jag värdesätter lite högre än de andra. Den ena skedde för knappt tio år sedan på Skulefestivalen i Örnsköldsvik. Det då pånyttfödda Euskefeurat verkligen krossade mig med deras blandning av humor och politik. När jag tänker tillbaka på spelningen så ser jag ett väckelsemöte - ett socialiskt väckelsemöte. Det var en fantastisk känsla att vara där.

Den andra konserten skedde i lördags med Charta 77 på scenen. Jag har alltid hållit Charta som ett bra liveband, men denna konsert var något utöver det vanliga. Det kändes som att de skulle kunnat spela en låt till, och så ytterliggare en, och så ... som att festen aldrig skulle få ta slut.

Som de flesta säkert vet så blev Punk&Love resultatet av att Peace&Love gick i konkurs - och eftersom Charta 77 hade bjudit in alla gamla bandmedlemmar av fira deras 30 års jubileum, så fick de helt enkelt låta punkandan lysa - och skapa ett nytt arrangemang; Punk&Love.

När jag läste att de gamla medlemmarna skulle dyka upp på scenen så inbillade jag mig att alla låtar skulle spelas med originaluppsättning, men oj vad fel jag hade. Låtarna spelades istället med i stort sett samtliga medlemmar. Dubbla trummisar, dubbla gitarrister, en basist, en sångare och ytterliggare två körsångare. Ljudbilden var verkligen fantastisk. Efter att ha sett denna konsert så inser jag att Charta alltid borde vara ett storband, för maken till driv, jävlaranamma och glada miner har jag sällan sett. Körsångarna (Korken och Leif) var ett litet kapitel för sig. Kanske är det bara min upplevelse, men det kändes som att Korken körade lite så där i skymundan, som att han inte riktigt kände sig hemma på scenen. Hemma var däremot Leif, som stod längst fram och tog i när det passade sig. Det var i alla fall helt underbart att få se. Allt var faktiskt helt underbart.

Låtmaterialet var som vanligt när det gäller Charta riktigt, riktigt bra. Kanske inte helt konstigt med tanke på vilka låtar som de spottat ut genom åren. Jag kan tycka att inledningen med Kungarna af stan 1 tätt följt av Kungarna af stan 2 är ett mindre genidrag, speciellt när trycket från ett storband gjorde att man formligen kastas bakåt. I övrigt fick säkert alla höra de låtar de ville (Ensam kvar, Vykort från Rio, Lilla björn och lilla tiger) även om jag personligen nog har hört dem en, eller kanske två, gånger för mycket. Även det nya materialet från "...Stolt att vara svensk?" gjorde sig mycket bra live. Just titellåten tror jag att kommer att spelas även nästa decennium. Av det mer oväntade slaget var att man spelade Onkel Kånkel-covern Åka femtiotalsbil. Säga vad man vill, men refrängen är ju ytterst allsångsvänlig.

Det är en konst att förmedla känslan av en alldeles fantastisk konsert, och jag är inte säkert på att jag har lyckats. Men frågan någon som var där - de kan intyga.