Format: CdSkivbolag: Plunk records
Kontakt: Facebook
Det sägs att det första intrycket är det som etsar sig kvar. Om så är fallet ligger nog Tear them down risigt till med sin albumdebut - för maken till mjäkig introlåt får man leta efter. Tear them down gjorde entré för mig när de gav ut en mini-cd under 2011 som levererade en blandning av energisk streetpunk, men även dofter av skatepunk. Men när jag slår på introlåten Bomb city kan jag inte tänka på något annat ord än "klämkäckt". Jag får en otäck bild av ett lismande band som ler snett in i kameran. Onekligen så funkar det inte att sjunga om skräckupplevelser som bombningar av städer - och samtidigt ha ett leende på läpparna. Nej, första intrycket känns verkligen schizofrent.
Men sedan blir det bra, första låten till trots. Bandet fortsätter att staka ut sin bana med en blandning av street- och skatepunk. Förra gången jag recenserade dem så refererade jag till Voice of a generation och Bombshell rocks. Denna gång skulle jag vilja stryka de förstanämnda och istället ersätta dem med Blisterhead, för på något sätt måste jag ändå säga att utvecklingen går mot ett lite mjukare sound, men med ett högre tempo. Jag kan dock stundtals känna att det blir lite väl glatt och att det borde svingas fler nävar i luften.
Starkaste kortet är Punk rock love, vilket är en hyllning till den kultur som vi alla älskar. Jag vet inte om det har skapats någon form av nostalgihysteri, men nyligen är det många band som lyft på hatten till punken (Perkele, Charta 77 och Alonzo & Fas 3 och nu Tear them down). Och visst, utan punken hade ju ingen av oss varit den vi är idag!
Efter 14 låtar, vilka i stort sett alla tickar in på strax över två minuter, är så Tear them down debutalbum slut. Det känns lite dubbelt. Å ena sidan är det en bra platta, utan tvekan. Men å andra sidan vet jag att bandet skulle kunna prestera ännu bättre - om de valde en hårdare väg. Nå väl - det kommer väl ett till album!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar