Skivbolag: Kåranda
Kontakt: ekotmalmo@gmail.com
När Ekot mailade mig och frågade om jag var intresserad av att recensera deras nya ep, så kollade jag upp dem på Spotify. Det lät helt ok, men inte mer. Eftersom jag trots allt har en förkärlek för punkrock på svenska så bad jag dem att skicka en platta.
Så jag lägger platta på vinylspelaren och lutar mig tillbaka. Om det finns en trend inom dagens punkrörelse så måste det vara lite lugnare punkrock, med texter som ligger på det personliga planet, men som samtidigt tangerar politikfåran. Huruvida politikdelen stämmer vet jag inte, men i övrigt så passar Ekot helt in på beskrivningen. Det känns helt klart som att Tysta mari och Nobelkommittén varit inspirationskällor.
Det är på inget vis någon av de bästa plattor som släpptes förra året, men det är i alla fall långt mycket bättre än det första intrycket som jag fick. Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka att skivan är så där lagomt bra. Inte så bra så att jag måste ta ledigt från jobbet, för att helt fokusera på skivan, utan snarare bra i den bemärkelsen att jag lyssnar koncentrerat och att mina genomlyssningar av skivan känns som ett rent nöje.
Sex låtar har de tryckt in på plattan, men de hade i ärlighetens namn kunnat nöja sig med fyra för att verkligen höja lägstanivån. Jag kan inte sticka under stolen med att jag verkligen ser fram emot nästa skivsläpp.
Men så var det där med omslaget. Gräsligt. Varför? Jag vill ha svar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar